Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställa nattliga spöksyner i ensliga kyrkor gjorde sig till herre öfver
konungens uppjagade inbillningskraft. När religionen förbands med dylika fantastiska
former, blef den mera smaklig än annars; så såg man konungen, påverkad
af frimureriets läror, ryckvis lägga i dagen en ovanlig gudlighet, och hertig*
Karl kunde vid tanken på den höga värdighet af »Salomos vikarie», som
han intog i det heliga brödrasällskapet, till och med skilja sig från sina
älskarinnor — för att snart å nyo återtaga dem.
Så blandades i tredje Gustafs hof sirligheten med sjelfsvåldet, glädjen
med mörka ränker, fritänkeriet med vidskepelsen. I många hänseenden var
detta lif tadelvärdt. Det var ytligt, bedrägligt, ja, stundom osedligt, men
det oaktadt ingifver det dock intresse. Det liknade en förtrollad sagoverld,
der syndens och förstörelsens makter kanske dölja sig under glädjens och
njut-niugens hamn, men hvars underbara färgprakt dock oemotståndligt lockar
känslan och inbillningskraften. Den
ljuskälla hvarifrån detta skimmer
utstrålade var åter ingen annan än
konungens snille. Det var detta, som
gaf en högre insats åt sådant, som i
och för sig var temligen ytligt och
betydelselöst, och genom det samma blef
det svenska hofvet under denna tid ej
uteslutande ett hem för glädjen och
lättsinnet, utan ock för vettet och behagen.
Sin ungdoms kärlek till konst och
vitterhet blef Gustaf III aldrig otrogen.
Ej nog med att läsning af literaturens
mästerverk var en förädlande
beståndsdel i hofvets sällskapslif; sjelf ett
diktar-snille af ingalunda föraktlig halt, stälde
sig konungen i det förtroligaste
förhållande till sin tids skalder och
konstnärer och bildade af dem en
umgängeskrets af ädlare beskaffenhet än den, som annars pmgaf honom i hofvets salar.
Så blef han en konung äfven inom snillets verld, och under hans
kärleksfulla vård utvecklade den svenska odlingen skönare blommor, än den någonsin
förut mäktat frambringa. Inom den vittra umgängeskretsen förlorade bördens
och politikens fördomar den makt, som de annars utöfvade på konungens
sinne. Hans ofrälse handsekreterare Johan Henrik Kellgren och Karl
Gustaf Leopold voro här jembördiga med de förnäma sångarne Gustaf
Filip Creutz, Gustaf Fredrik Gyllenborg och Johan Gabriel
Oxen-stjerna. Den ädle, om också ej djupe tänkaren Nils von Rosenstein
ut-nämdes 1784 till kronprinsens lärare, ehuru hans frisinnade politiska åsigter
ej voro konungen obekanta, och till och med den himlastormande Tomas
Thorild skulle han säkert räckt en hjelpsam hind, om blott dennes omätliga
210. Tomas Thorild
(1759-1808;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
