Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessutom vid samma tid började hängifva sig åt en för Europas jemvigt farlig
eröfringspolitik. Hertig Karl hade emellertid hvarben förmåga eller lust att
spela den rol, som Gustaf III tillämnat sig sjelf i kriget mot revolutionen,
och långt ifrån att deltaga deri började han närma sig Frankrike, dertill
förmådd af Reuterholm och dennes vän och ordensbroder E. M. Stael von Hol- !
stein, hvilken sist nämde varit Sveriges sändebud hos Louis XVI och genom
sin snillrika maka, en dotter till den ryktbare franske finansministern Necker,
blifvit vunnen för revolutionen. Genom ett erkännande af den nya republiken
hoppades nämligen dessa statsmän, att Sverige skulle förskaffa sig franska
under-hållspenningar, som skulle sätta det i stånd att mot Ryssland intaga en
sjelf-ständigare hållning. I denna afsigt sändes Stael von Holstein, ehuru utan
offentlig karakter, till Frankrike, och i maj 1793 öfverenskom hail i hemlighet
med de republikanska myndigheterna om ett förslag till försvarsförbund, enligt
hvilket Sverige af Frankrike skulle
erhålla ansenliga underhållspenningar.
Denna underhandling ledde dock ej
till någon frukt. Syselsatt med Polens
delning, aktade sig visserligen Katarina
II att sjelf verksamt deltaga i kri-
-get, men hon var så mycket ifrigare
att förmå alla öfriga makter dertill,
och med uppoffrande af den beväpnade
neutralitetens grundsatser öfverenskom
lfon med England, att all handel på
Frankrike skulle förhindras. Att den
svenska regeringen ej’ blott förblef
neutral, utan tillät sina undersåtar att
drifva handel på Frankrike uppväckte
derfor hennes lifliga harm; i förening
med de öfriga mot Frankrike förbundna
makterna uppmanade hon Sverige på
det bestämdaste att inträda i förbundet
eller åtminstone afbryta all handelsförbindelse med de upproriska
fransmännen, och för att gifva eftertryck åt sina fordringar instälde hon våren
1793 utbetalningen af de åt Gustaf III beviljade underhållspenningama samt
lät en krigsflotta utlöpa i Östersjön. I följd af allt detta kom den svenska
regeringen omsider till insigt om, att det franska förbundet svårligen skulle
låta sig förena med dess antagna neutralitetspolitik, och den fann rådligast
att afbryta underhandlingarna med Frankrike, der den revolutionära yran för
öfrigt vid denna tid urartade till en sådan vildhet, att förbundet sannolikt
i alla händelser skulle blifvit en omöjlighet. Dessa händelser blefvo för de
inhemska partiförhållandena af ej oväsentlig betydelse. De franska
underhandlingarna, hvarom ryktet snart spred sig, ökade ännu mera de störtade
gustavianernes ovilja mot hertigens »jakobinska* rådgifvare, och spänningen
243. Gustaf Adolf Reuterholm
(1756-1813).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
