Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gutalagen). Bedan i aldre tider (åtminstone från slutet af
800-talet, enligt Ottars och Ulfstens resa) hörde ön under
Sveakonungen, men mera såsom ett skyddsland än såsom
en beståndsdel af det öfriga riket. Magnus Ladulås synes
knutit landet närmare fast vid Sverige, till hvilket det
sedan hörde till 1361. Under den följande tiden innehades
det omvexlande af tyskar och danskar eller utgjorde till
och med (under Erik af Pommern och Ivar Axelsson) ett
slags själfständigt rike; denna tid betecknar Gotlands
förfall. — ön var indelad i 22 smärre områden, »hundaren»,
som hade sina namn efter tingsstället.
Dessa folk och land utgjorde konungariket Sverige
ungefär vid medlet af 1100-talet. Sedan Upplandslagen talat
om konungens eriksgata genom hvart och ett af landen,
tillägger han: »Då är han kommen till land och rike med
Uppsvear och Södermän, Götar och Gutar och alla
Småländingar». Här framhållas just de stora folkgrupperna.
En utvidgning af det svenska väldet under medeltiden
har ägt rum såväl före som efter denna tid. Jämtland,
ehuru sannolikt till stor del befolkadt från den norska
Trondhjemsbygden, hörde till Sverige före 1111, då det gaf
sig under norske konungen. I kyrkligt afseende hörde det
dock hela medeltiden igenom under Uppsala biskopsstol.
Bleking hörde på 800-talet (enligt Ottar och Ulfsten) till
Sverige, men hade vid den historiska tidens början slutit
sig till Danmark. — Gränslanden mot Norge, Värmland och
Dal, voro en tid omtvistade områden, på hvilka de norske
konungarne gjorde anspråk; å andra sidan ville Erik
Emundsson utsträcka Vestergötlands gräns öfver det norska
Ranrike till Kattegat.
I länderna öster om Östersjön funnos sannolikt redan
under hedna tiden svenska nybyggen på kusterna af Finland
och Estland. De s. k. estsvenskarne stodo dock icke, för
så vidt man vet, i någon politisk förbindelse med
moderlandet. Finland blef först under 1200-talet närmare slutet
till Sverige. Då utvecklingen af dess samhällsförhållanden
egentligen med 1300-talet börjar blifva mer tydlig, torde
det vara tjänligast att uppskjuta med behandlingen af detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
