Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreskrifter mot herrarnes stora följen, som utbredde ofrid i riket
(Skäningestadgan o. 1285).
Så länge ingen viss norm för russtjänstskyldigheten var
faststäld, fanns heller ingen gräns för herrarnes lust att
förskaffa sig jord, som derigenom hlef skattefri. Samtidigt
tillväxte kyrkans egendom, och enligt kyrkans begrepp
borde äfven denna vara frälsejord. Under Torgils
Knutssons styrelse meddelades dock dylikt frälse mycket
sparsamt. De båda frälsena, det andliga och det verldsliga,
jämfördes med hvarandra [1], och då en inskränkning
ansågs vara af nöden, för att ej genom deras obegränsade
tillväxt kronans vigtigaste inkomst alldeles skulle försvinna,
vände man sig mot det andliga frälset, såsom det i
förhållande till kronan mera oberättigade. Vid konung Birgers
kröning (1302) synes en verklig bestämmelse blifvit
antagen, som stälde det verldsliga frälset såsom det enda
lagliga och det andliga endast som undantag [2]. Grundsatsen
synes sedermera länge blifvit iakttagen, och andligt frälse
beviljades endast undantagsvis; härigenom uppkom en
skilnad mellan gammal och ny kyrkojord, den förra skattefri,
den senare icke. Mot det verldsliga frälsets utvidgning
sökte Magnus Eriksson sätta en dam. Han förbjöd de stora
följena, föreskref årlig vapensyn och sökte genom
detaljerade bestämmelser reglera russtjänsten, hvarjämte han
stadgade tjufsstraff för den frälseman, som genom svekfullt köp
af skattejord sökte draga till sig kronans skatt [3]. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
