Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur Martyrhistorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i blind förmätenhet, — utan flydde båda till en undangömd bergsby i
närheten af Lyon, hvarest de dolde sig i en from, kristen enkas hydda. Här
stannade de en längre tid utan att upptäckas, tills slutligen deras
fienders raseri visste att finna dem äfven i detta stilla gömställe. De blefvo
gripna af bödlarne, just då de ville fly undan genom en trång port.
Då det blotta kristna namnet var en förbrytelse, kastade man dem
genast i fångelset och förde dem efter tre dagar med bakbundna händer
inför den blodtörstige domaren. I närvaro af en af raseri skummande
folkmassa frågade denne dem angående stånd och namn. De erkände
öppet och utan omsvep att de vore kristna. Då blef domaren häftigt
uppbragt, och under folkets ursinniga skrän hotade han dem med vreda
ord: "Alltså framhärden I ännu uti att motstå de odödliga gudarne?"
Äfven nu trampen I kejsarens bud under fötterna? Hvar äro tortyrerna,
hvilka vi redan användt? Hvar korsen, hvar svärden, hvar de vilda,
djuren, hvar de glödande tängerna? Hvar de ända utöfver dödens gräns
förlängda marterna? Utrotade äro dessa män; icke ens grafvar ser
man efter dem, och dock lefver Kristi åminnelse! I missdådare, huru
kunnen I våga att ännu framhärda i denna förbjudna religion? Men I
skola blifva bestraffade för eder förmätenhet!"
På det att dock de båda vännerna icke skulle kunna Ömsesidigt
stärka hvarandra genom ord eller åtbörder, lät han bortföra den något
äldre och starkare Alexander och ville förhöra Epipodius ensam, hvilken
han höll för mera blödig. Med den gamle ormens list sökte han genom
hala ord afvända honom från tron. "Betänk din ungdom!" sade han,
"Det skulle icke vara rätt, om du framhärdade i din onda föresats och
förginges. Vi ära gudarne under glädje, gästabud, sång, spel och glada
lekar. Men I tillbedjen en korsfäst menniska, hvilken icke har behag
i dem, som njuta af sådant, hvilken förkastar glädjen och fördömer alla
sinnliga njutningar och hvilken befaller en tråkig och bedröflig kyskhet.
Men hvad godt kan väl den göra dig, som icke kunde skydda sig för
de eländigaste menniskors stämplingar. Se detta allt föreställer jag dig
derför, på det att du må aflägga det der dystra allvaret och i glädje
och fröjd njuta detta lifvets lycka i din ungdom!"
Derpå svarade Epipodius: "Kristi kärlek och vår tros kraft har
gifvit mig sådana vapen i handen, att ditt medlidandes förespeglingar icke
kunna böja mitt sinne. Att lefva med eder det är evig död! Du vet
icke, att vår Herre Jesus Kristus, om hvilken du säger, att han är
korsfäst, har åter uppstått och beredt oss ett evigt himmelrike. Dock om
du än icke begriper dessa högsta ting, så skall du dock förstå hvad
jag nu säger. Vår själ har herraväldet. Kroppen hålla vi i
lifegenskap. Dessa skändligheter, hvarmed I ären edra gudar, förnöja kroppens
lemmar; men själen döda de. Men hvad är det för ett lif, vid hvilket
den bättre delen lider skada? Vi kämpa för själen emot lasterna. Men
eder Gud är buken, och då Ni godt eder såsom på en slagtedag, är
för eder, liksom för djuren, döden blott slutet på det närvarande lifvet.
Men vi,, som till kroppen dödas af eder, lemna blott det timliga samt
gå in i det eviga lifvet!" Vid dessa ord greps domaren af förvåning
och beundran, men gaf dock vika för sin vredes tagg och befallde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
