Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 77
ska hemmen, där hon utövade den mesta
av sin vä lsignclseb ringande verksamhet. Då
Guds nådesvindar på 1860- och 1870-talen
började blåsa fram över den skånska
slättbygden, var Karna en flitig medarbeterska
till de predikanter, som då voro redskapen
i Guds hand. lion besökte hemmen,
samtalade och had med de frälsningssökande
samt spred andliga skrifter bland folket.
Hennes ömma hjärta och blida väsen
skaffade henne inträde i de hem, som
säkerligen eljest skulle förblivit stängda för
e-vangelium.
Sedan hon själv blivit införd i det
djupare troslivet, framträdde hennes särskilda
gåva att vara de troende till gagn. Hon
levde i en innerlig och nära gemenskap med
sin Frälsare, något som förnams icke minst
i hennes böner. Dessa voro präglade av
en djup inre stillhet och en klar blick
på Jesus samt en barnslig tillit. Hon hade
det stundom knappt i jordiskt avseende,
men Gud försåg henne med vad hon
behövde. Vid ett tillfälle var hon i behov
av skor och bad då Gud om ett par sådana.
Hon trodde även, att hon skulle få dem.
Då hon litet därefter kom in till en
skomakare, blev denne mycket glad och
utropade strax: »Det var bra, att du kom!
Här är ett par skor, som vi, min hustru
och jag, tänkte skulle passa dig».
Skorna passade utmärkt. Hon frågade, vad hon
blev skyldig. »Sex kronor», blev svaret.
»Tack, men nu har jag bara två kronor;
dem får du nu, så skall jag betala det
övriga sedan.»
Hon gick ut, och då hon gått några
steg, möttes hon av en person, som
utbrast: »Det var väl, att jag träfffade dig.
Gud har lagt på mitt hjärta att giva dig
lite pengar. Här har du. Var så god!»
Hon tackade högljutt Gud och skyndade
sedan in till skomakaren och betalade vad
hon var skyldig.
Under de senaste fem åren har hon
varit oförmögen till arbete ute i bygderna,
men hon har haft tillfälle att mottaga
besök på sitt rum och har genom sina
samtal och sina förböner fått sprida mycken
välsignelse, icke minst under de tre år, som
hon ständigt var sängliggande. »Man
kunde», skriver en hennes brorson, »icke
ljuvligare ha än sitta bredvid henne och höra
och förstå hennes förtrolighet med sin Gud.
Att vara i hennes närhet var rentav
himmelskt. Det är därför hon lämnar saknad
och tomrum efter sig i många kära vänners
hjärtan, som fått dela andliga
välsignelser med henne».
»Den första tiden, efter det hon måst
intaga sängen», skriver samme broder, »var
särskilt prövosam för henne, främst
därför, att hon ville ha Gud till läkare och ej
kunde förstå varför detta skulle vederfaras
henne. Hon var dock utarbetad, och man
kan väl säga om henne: hon förtärdes
likt offret på altaret, lion vissnade bort.
De sista dagarna låg hon som i dvala och
kunde ingenting säga; man såg slutet
närma sig, och så skedde övergången stilla och
ljuvligt." Hon endast böjde huvudet,
liksom ville hon säga: ’Farväl, nu går jag’;
men o, vilken himmelsk atmosfär förnams
ej i rummet och tog sig uttryck i den
dödas anlete!»
Missionsföreningen följde henne till
graven och hade även anordnat en
minnes-I gudstjänst torsdagen den 22 januari. Vid
båda tillfällena kom mycket folk
tillsammans, vilket visade huru avhållen denna
Herrens tjänarinna varit. Även den läkare, som
skulle utfärda dödsattesten, gav henne sitt.
vittnesbörd. Då hennes vänner, till följd
av att de litat på varandra, ej kommo tidigt
nog för att få ringt första dagen och: de
beklagade sig häröver hos doktorn,
yttrade denne: »Det gör ingenting. En så
gudfruktig människa kommer lika säkert till
himmelen för det, om det ringer i dag
eller i morgon.»
Då många av Trons Segrars läsare känt
denna moder i Israel- och med intresse följt
henne även under slutet av hennes levnad,
ha vi velat införa denna enkla
minnesteckning och sluta med anförandet av några
verser, som en av hennes vänner författat
till hennes begravningsdag.
Vile vår syster Karna i frid, tills Herren
kommer! J. S—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
