Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
T. RONS SEGRAR.
andra stad ur sikte. Vi placera vårt
bagage, få oss litet till livs och gå sedan till
vila. O, så skönt här är! Ingen fruktan
för sjösjukan och ännu mindre någon
känsla därav. Tåget ilar fram genom stora
slätter med byar, köpingar och städer, de
senare rätt stora. Efter en 14 timmars
resa äro vi framme vid målet. Här
träffade jag br. Qust. Edvards, som ombesörjt
logi för oss etc. Det var kärt att få
träffa honom efter att ej ha sett varandra,
sedan vi för nära 10 år sedan skildes
utanför Tatungs östra stadsport. Här har
han nu sitt arbetsfält i svenska
avdelningen av Moodys Bibelinstitut, vilken
avdelning egentligen är Svenska
Evangeliska Frikyrkans men fått sitt läge helt nära
det förra, något som redan visat sig ha
betydelse för dess utveckling.
Vi äro tacksamma till Gud att lyckligt
ha kommit så långt på resan, men här
mötas vi av mindre hoppfulla nyheter, i det
att ingen båtlägenhet finnes förrän den 20
febr., med vilken vi kunna fara vidare till
Japan och Kina. Mitt brev, som jag långt
före avresan sände br. Edvards med
anmodan att beställa båt o. s. v. har ej
gått fram och ’kanske ej kommit fram
ännu, vilket ju ar av mindre betydelse, då
jag redan är, i Kina. Man har att finna
sig i detta.
I Chicago hade jag tillfälle att tala i
åtskilliga lokaler, och träffade jag då
många vänner; och: flere vänner fick jag under
tiden där. Ett besök gjorde jag också i
Rockford, där jag talade i tre olika lokaler.
I allmänhet voro mötena väl besökta, med
några få undantag blott. Det finnes många
svenskar även här i Amerika, som längta
efter Herren och hans tillkommelse, och
som även se med sorg, huru världen söker
intränga bland Guds folk och huru
formerna ofta äro utan liv. Någon har sagt:
»Man kjn arbeta sig ur gamla former och
stelna i nya»; ja, detta kan ske både i
Sverige, Amerika och Kina. Här äro
faror på alla områden, och allt vittnar om,
att vi ej ännu nått slutfrälsningen.
Från San Francisco fick jag en
inbjudan av f. d. evang. Edman, som bor där,
att komma dit, vilket tillfälle jag ej heller
försummade. Jag lämnade Chicago den 20
jan., och efter cirka tre dygns resa med
järnväg anlände jag till San Francisco. Här
blev jag väl emottagen och blev anvisad att
bo i själva prästgården hos br. Edman, och
han gjorde sitt bästa för mig såväl som mitt
ressällskap, som kom någon tid senare hit.
Det är en förmån att ha vänner, som äro
före ocn. bereda för bröderna, likt en
Josef, under behovets tid. Gud välsigne dem
alla! Även här hade jag möten på olika
platser och i olika lokaler, och frukten skall
väl någon gång visa sig, ty Herren har
lovat att vaka över sitt ord. Jag är glad
att ha fått stanna en tid i Amerika och
något blicka in i både dess fördelar och
nackdelar.
Dagen för avresan är kommen, och vi
säga nu farväl till våra vänner och Amerika.
Aldrig någon ro för gäster och
främlingar på denna jorden! — Den båt vi resa
med är japansk, och de flesta
passagerarna äro också japaner. Komna ombord
finna ,vi nu, att flera missionärer
bliva vårt ressällskap. Inalles äro vi 18 på
2:dra klass och alla på väg till Kina som
missionärer. »Shinoy-Maru» (båtens namn)
skall nu bliva vårt hem; en tid. Som den
den har tre propellrar, är den rätt
snabbgående, och inom kort ,äro vi ute på det
vilda havet. Det blir enformigt i längden
att blott se himmel och vatten och stundom
endast vatten. Dock få vi göra ett avbrott
i resan. Efter en fera dagars resa komma
vi nämligen till Honolulu, som också fått
namnet »Stilla Havets paradis» på grund
av sitt vackra läge och goda klimat; det är
sommar året runt. Men visiten blir ej lång.
Blott några timmar, och så . äro vi ute
pa det vida havet igen. Livet ombord
är på denna båt något lugnare än på
»Stockholm»; dock synden är med i allt,
och så även här. En sorglig syn, som iag
och några av mitt sällskap fingo bevittna
sent en stormig lördagskväll, var att en
person först slängde något mörkt föremål
i vattnet och därefter klängde sig över
relingen och kastade sig själv i böljornas
hemska svalg. Allt hänt på några få ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
