Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
T. RONS SEGRAR.
jag åter knä och had: ’Gud, du som
känner alla människobarnens hjärtan, se till
mig i denna min nöd och hjälp ditt barn’.
Nu kände jag mig lugnare och gick till
mitt härbärge. Köpte mig kvällsmat och
åt samt sov sedan över natten.
Påföljande rtjorgon bad jag min värd laga mig
litet »ho-tsi-fan» (grynvälling med
mjölklimpar och potatis uti). Han såg då på mig
och, sade: ’Har du inga pengar, eller näns
du inte att äta ordentlig mat?’ Jag vågade
icke säga, att jag inga pengar hade, ty då
var jag lädd, att han skulle köra mig på
dörren, utan svarade, att jag önskade äta
denna slags mat. Sedan jag ätit, gick jag
ut att sälja böcker, sägande till min värd,
att jag skulle komma tillbaka på kvällen igen.
Första byn jag kom till vandrade jag igenom
utan att få sälja en enda bok. Jag
suckade då till Gud i mitt hjärta, och, just som
jag skulle gå ut ur byn, träffade jag en
hop människor, son. sutto och språkade.
Till dem fick jag sälja böcker för 200
cash. Besökte därefter ett par byar till
och fick den dagen sälja böcker för 600
cash. Så jag vill uppmana eder att, då nöd
kommer på, bedja till Gud; ty han kan
hjälpa.»
Liu Ts’ong T’a n g, en sökare, sade:
»I fjol vågade jag icke begära dopet, ty
jag ansåg mig icke vara passande att
emottaga det då, men jag tänkte i mitt hjärta:
’Till nästa år är jag nog bättre beredd’.
Men även i år kände jag mig ovärdig, ty jag
har ej ännu förmått övervinna mitt häftiga
temperament, ej heller kan jag låta bli
att tala häftiga ord, då jag brusar upp.*
Så därför har jag ej heller i år begärt att
bliva döpt.
L i T s’o n g P i n g, också en sökare,
sade: »Det är sotn det står i en av vå-
* Nog hava v. undervisat våra kineser,
att enda vägen att vinna seger över synden
är att helt överlämna sig åt Jesus och
vila i hans segerkraiit, men äldre kristna
än de hava icke fattat den hemligheten.
— Likaledes hava de fått undervisning att
inte vänta med att taga dopet, tills de äro
»genomhelgade». Men vi vilja icke pådriva,
och i de flesta fall behöva de hållas
tillbaka.
ra folksånger: ’Ih-ko ren ih-ko iang-r’i
(= en människa, ett slag, eller: så många
huvuden, så många sinnen). Jag är en
sådan som springer fort med fötterna
(mannen är en styv fotgängare) men mitt
hjärta går sakta. Fastän jag är fen av de första
sökarna här på platsen, har jag ej ännu
blivit så omvänd, att jag vågat begära
dopet, ty jag har fruktat att bliva levande
begraven. Men jag vill inte tro på och
tillbedja avgudarna, ty jag vet, att de äro
fialska, utan jag vill tro på den sanne
Guden. Då de här i vår by i våras skulle
riva barmhärtighetens gudinnas tempel för
att få virket till det pågående
skolhusbygget, vågade ingen riva det. Men jag sade:
’Jag fruktar icke. Jag skall riva det.’
Sedan revo min bror (han är kristen) och
jag ned det. Och vi hava alltsedan varit
friska, och icke heller har någon annan
o-lycka hänt oss.»
Li T s’o n g fu, han som hjälpte sin
bror att riva templet, vittnade om den
glädje han fått i hjärtat genom tron på
Jesus och huru mycket han tyckte om att
sjunga och prisa Gud. — Jag må här
inskjuta, att det flere gånger varit en
upp-byggelse för mig att s e och höra honom
sjunga. leke för att det varit någon
»vacker» sång, men en sång presterad av
hjärtans lust och värme. — »Men», sade han,
»för en tid sedan kände jag ingen lust att
sjunga. När jag kom in från arbetet på
middagarna och kvällarna, kröp jag tyst
ihop eller lade mig ned på k’angen. Jag
började må illa. Hade ingen matlust, det
var som om maten inte ville sjunka ned.
Jag talade med mamma om huru jag
kände det, men hon kunde inte råda bot. Sedan
talade lion med min hustru. Och de två
påminte varandra om att jag icke var mig
lik nu mot förr: ’Han brukade förr sjunga
och alltid vara så glad, men nu sjunger han
aldrig’. — Ja, så var det. Jag visste ingen
synd med mig men förnam en inre olust.
Sedan sade mamma och min hustru till
mig: ’Varför sjunger du inte och är glad
som förr? Sjung igen, som du gjorde
förr, och var vid gott mod, så blir det nog
bättre med dig!’ Ja, jag lyssnade till de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
