Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är ett hårt arbete, jorden är torr;
det övergår mig», protesterar hon — men
rör upp den lösa jorden till damm-moln,
vilka synas lång väg. —
Huru karaktäristiskt för zuluerna! Hon
predikade för mig, den nakna hednakvinnan,
en predikan, som jag sent skall glömma. Att
gå på djupet är ett kraftprov, men det djupt
planterade vissnar icke snart. Att gräva
djupt i eget hjärta är hårt — men
nödvändigt.....
Men se ni då icke några frukter i ert
missionsarbete? Jo, Guds makt är stor ibland
oss. Men vi fröjdas med bävan inför våra
segrar.
»Ack», sade en grånad missionär till mig
för en tid sen, »vet du, jag är så rädd
att säga för mycket om våra kristna zuluer,
ty de äro sådana barn i frestelsen —
Detta var en erfarenhet, förvärvad under
ett 35-årigt osjälviskt missionsarbete och
psykologiskt studium av folkkaraktären.
Just så, zuluerna äro barn, som behöva
stödjas. Barn, riktiga barn i stormens
tider. Bär dem därför i bön och inneslut
ock däri edra missionärer, som känna djupt
det ansvarsfulla i att i rätta spår leda ett
nyvaket och yrvaket hednafolk.
Eder i kallelsens värv
Augusta Emanuelson.
Afrika och Indien och Kina,
som rubin, safir, smaragd de skina,
återkastande Guds starka glans.
Och vi veta det, de skola flamma
sist en gång uti den ena, samma
kungakrona, som skall heta hans.
Afrika, rubinen, vilken glöder
liksom hjärtblod, landet längst i söder,
alla öknars, alla törnens land,
alla tusen tårars kust och alla
tusen sångers ock. — Hur vi dig kalla,
aldrig brast den länk varmed du band!
Indien, safiren utan like,
aningarnas stora, vida rike,
marken, varest paradiset låg,
lotusblommans nejd, som stilla drömmer
och som djup av hemligheter gömmer,
aldrig du förgäts av den, dig såg!
Kina sist, smaragden, vilkens yta
ses i klarhet hoppets stråle bryta,
liksom Afrika bröt kärlekens,
och som Indien bröt trons. — De dina
sluta hänfört upp ikring dig, Kina,
aldrig taget släpps, men livslångt känns!
Afrika och Indien och Kina,
vart och ett utav dem känner sina,
och de bära oss sitt hjärtebud.
Ingen är förgäten i vår skara.
Huru ringa än vi månde vara,
nämnas våra namn för livets Gud.
Afrika och Indien och Kina —.
ett står ännu åter: Palestina,
Israel, Guds snö vita opal!
Några bland oss här där hava stämma,
några bland oss här där höra hemma,
en och två och tre är deras tal.
Palestina, sist vi dig så tagit,
dig och dessa, som du riddarslagit,
fastän främst du skulle strålat här.
Men det vare som det nu är blivet,
allt hos Gud, vår Gud, är hjärteskrivet.
alla stå, välsignade, vi där!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
