Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
TRONS SEGRAR.
då hon ju var betald med hans kor, och så
måste ju släkten vaka över henne ända till
bröllopet och långt efter.
Att Manyongo ämnade taga sig endast en
hustru, var naturligtvis något alldeles
oerhört, som om möjligt måste förhindras. Intet
mer eller mindre än hela släktens ära och
anseende stod på spel, men egendomligt nog
var det hans båda äldre systrar, själva
gifta på hedniskt vis och, åtminstone den
ena av dem, en hustru av de många —
det var de båda, som varit allra ivrigast
att motarbeta hans beslut. Modern har
varit en t. o. m. mer än vanligt ivrig
andedyr-kare och synes i övrigt vara en ganska hård
människa, men Gud började arbeta på
hennes hjärta. Till en början kom hennes
medgivande till förslaget om ett kristligt
bröllop blott och bart med orden: »När det
nu är något, som kommit in i ditt hjärta,
och som jag ej kan få ur dig, så är det
väl bäst, att du får ha din egen väg».
Brudens mor, även hon änka, gav från början
sitt samtycke och sade sig dessutom själv
vilja bliva en troende.
Så fortskred byggandet av den nya
gården, och allt syntes klart; och det lystes,
under ömsesidig belåtenhet, för det unga
paret. Men då blevo de båda systrarna
alldeles utom sig och grepo sig an med
att hota och skrämma den stackars
bruden, när de ej längre vågade sig på
brudgummen. Och van som hon var att lyda
de äldre, tog hon det så hårt till hjärtat,
att hon sade ifrån, att hon ej vågade
följa med till Barberton, där de båda
kontrahenterna hade att inställa sig med sin
lysningsattest för att få kännedom om
giftermålslagen och få sitt »certificate» för
vigseln. Samtidigt sjuknade ock brudgummen
i feber, och systrarna kände sig så säkra
på sin sak, att de en söndagsmorgon helt
enkelt togo fatt på flickan mot hennes
vilja och trots alla Manyongos protester och
satte upp hennes hår till »isicolo»
(svvazi-hårtopp) och helt fräckt begärde de sedan
av honom pengar att köpa hennes »isidvvaba»
(brudskinn) och menade på, att han kunde
gå och låna pengar av »umfundisi», om
han ej hade några själv. Så menade de sig
ha gjort henne till en hednisk brud i
stället för en kristen och kände sig ganska
belåtna med sitt verk.
Det såg nog ganska mörkt ut för
Manyongo, och även för oss kändes det, men
stundom går motståndaren så långt, att
han överlistar sig själv. Brudens unge bror
hade kort förut lämnat sig åt Gud, och
brudgummens båda yngre systrar kommo
just under den tiden efter, och rätt snart
förklarade sig även de båda gummorna vilja
gå samma väg, fast de ännu av sjukdom
hindrats att komma till något möte och
där offentligt avlägga bekännelsen om sin
tro. Bruden repade ock så småningom mod
och beslutade att ej längre låta sig
skrämmas. Därtill påverkades hon starkt av
Manyongos mor, som slutligen ställde sig
helt på sonens sida och gick så långt, att hon
sade, att ingen icke troende kunde höra
hemma i deras gård. Och så i förra
veckan reste de upp till Barberton för att få
sina papper klara. Äldsta systern —
motståndaren — stod på gården och
hånskrat-tade, när de gingo; men när de kommo åter
med sitt viktiga dokument, fann hon för
gott att erkänna sig besegrad och tiga, och
så kom äntligen högtidsdagen i dag.
Jag hade det stora nöjet att ikläda
bruden den första klänning hon någonsin ägt.
Den var av enkelt vitt bomullstyg och var
missionärernas present till det unga paret,
som just ej ägde så mycket till utstyrsel
och bosättning. Korna hade ej riktigt räckt
till att betala hela priset för bruden, och
brudgummens pengar räckte ej längre än
till ett par knäbyxor, men det var ju ock
nog. De unga systrarna hade bett om
arbete för att ock bli ägare till var sin
klänning, och likaså var det ock med brudens
bror. Skolbarnen, såväl pojkar som flickor,
hade sytt och tvättat av alla krafter för att
kunna uppträda värdigt på den stora dagen,
som de alla sett emot med sådana
förväntningar; och här har jag nu nöjet att
presentera den lilla gruppen, sådan som br.
Fri-dolv knäppte av dem, just när vi kommo
ut ur kyrkan. En del av de unga följde
dem sedan efter middagen hem, och vi
missionärer cyklade den 3 eng. mil långa vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
