Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
va i en tid av ekonomiskt betryck,
och missionens kassor likna änkans
mjölskäppa och oljekruka. Låt oss
likväl ej fälla modet! Om vi blott
såsom ett missionssällskap äro helt
överlåtna åt Gud och i trohet
vandra på hans vägar, så skall han
aldrig lämna oss i sticket. Om han
än ej giver stora förråd i förväg,
skall han likväl fylla de dagliga
behoven. Det är måhända allra
hälsosammast för oss att få under förbidan
efter Glid liksom skrapa i
mjölskäppan och åter och åter vända upp och
ned på oljekrukan. Herren har sagt,
att det ej skall taga slut på förråden.
Och han är trofast; han kan aldrig
rygga sitt ord. Ära, lov och pris ske
hans heliga namn!
"Går denna järn väg
till himmelen?"
En amerikansk pastor, rev. Dosh»
har på följande sätt meddelat den
älskliga berättelsen om en liten flicka,
som ämnade resa till himmelen, vilken
berättelse redan torde vara känd för
många av T. S:s läsare genom den
av Joel Blomqvist författade sången:
»Var är biljetten? Vart skall du resa?»
Jag medföljde ett tåg, som gick
väster ut, och det led fram emot
kvällen. Vid en station bestegs tåget av
en liten flicka på omkring åtta år med
en liten väska i handen. Hon kom
in helt frimodigt, och då hon tagit
plats, började hon granska allas
ansikten, vilka dock tydligen voro
främmande för henne. Hon såg trött ut
och lade sig snart på bänken, med
väskan till huvudgärd, och försökte
sova. Det dröjde ej länge, förrän
konduktören kom för att granska
biljetterna. Då lion såg honom, frågade
SEGRAR. 6.
hon, om hon fick lov att ligga så där,
vilken fråga han jakande besvarade.
Därpå bad han att få se hennes
biljett. Hon talade då om, att lion icke
hade någon biljett, varefter följande
samtal utspann sig.
»Vart skall du resa?»
»Jag skall resa till himmelen.»
»Vem betalar din resa?»
»Går inte denna järnväg till
himmelen, och reser inte Jesus på den?»
»Det tror jag inte. Hur kan du
tro det?»
»Jo, innan mamma dog, brukade
hon sjunga för mig om en järnväg,
som går till himmelen. Och ni ser
så god och snäll ut, att jag tänkte
det måtte vara denna järnväg.
Mamma brukade sjunga om att Jesus
reser på den himmelska järnvägen, och
att han betalt biljetten för alla, och
att tåget stannar vid varje station för
att låta folk stiga på. Men min
mamma sjunger inte mera för mig. Ingen
sjunger för mig nu, och jag tänktö,
att jag skulle följa med tåget till
mamma. Sjunger ni för er lilla flicka om
järnvägen, som går till himmelen?
Ni har väl en liten dotter, ni också?
Har ni inte?»
Konduktören svarade med tårar i
ögonen: »Nej, min älskling, jag har
verkligen ingen liten dotter. Jag
hade en, men hon dog för en tid sedan
och gick till himmelen.»
»Reste hon på denna järnväg, och
skall ni resa för att hälsa på henne
nu ?»
Vid detta laget var varenda
passagerare i vagnen på fötterna, och de
flesta voro rörda till tårar. Ett
försök att beskriva vad som följde
vore lönlöst. Somliga sade: »Gud
välsigne den lilla flickan!» Någon
sade, att hon var en ängel. Då hon
hörde detta, sade hon: »Ja, mamma
sa’, att jag skulle bli en ängel nå’n
gång.» (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
