Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 TRONS
’barmhärtighet’», har han sagt, »har
ingen plats i vårt program.»
Människor drivas till det ena eller andra
med vilddjurslikt barbari. En
chaufför lät en gång Trotsky vänta tio
minuter på sin automobil. Utan ett ord
drog denne upp revolvern och sköt
mannen ihjäl. Liksom den
kommande Antikrist skall vara både en judisk
messias och en judeförföljare (han
skall nämligen förfölja de gudfruktiga
judarna), så är Trotsky en jude och
omgiven av kommissarier, som äro
avfälliga judar. Dock, som han själv
sade till patriarken Tikhon, »om man
syftar på den judiska religionen, så har
jag ingen. Religionen är för mig blott
opium för intelligensen. Beträffande
min härstamning, kan jag ej hjälpa,
att jag är född som jude, men jag
hatar och föraktar hela mitt släkte;
och de veta det, ty de hava förbannat
mig i sina synagogor.»
(Forts.)
"De som sitta i mörker
□ch dödens skugga".
Det var natt, och djupt mörker och
töcken övertäckte jordens folk, då Jesus kom.
Men med honom, Messias, kom morgonen
och soluppgången, löftets uppfyllelse.
Sedan dess ha oräkneliga skaror av
människor genom denna soluppgång blivit
väckta till liv, och uttagna från mörkrets
välde och dödens skugga. Dock finns det
millioner och åter millioner, som ännu sitta
kvar i de sekelgamla bojorna och
mörkret.
Jag önskar, att läsaren ville i tanken
följa med på ett besök hos en sådan
fånge. Vi gå in på en kiuesgård, ganska
stor. Den är bebodd av1 minst fem
familjer, men denna gång gäller vårt besök
en sjuk, en gammal kvinna.
Gårdens värdinna kommer oss till mötes
SEGRAR.
och bjuder oss mycket glatt- att stiga in i
hermes bästa rum och sitta ned där. Vi
tacka för vänligheten, men tiden tillåter
det inte i dag, utan bedja vi få träffa
den sjuka gamla. Hon visar oss då in i ett
rätt stort rum, oeldat, förfärligt kallt och
otrevligt. Där på den kalla »kangen»
ligger hon, oförmögen att själv reda sig det
minsta. En svår, obotlig sjukdom har
brutit ned hennes kraft.
Vi börja att samtala med henne och
fråga då först liksom kineserna bruka
göra: »Hur gammal är ni?» — »67 år.» —
Hennes tankegång är klar, bon svarar
korrekt och förstår allt som talas.
Så berättar hon om sin ställning och
sitt elände. Sonen bryr sig inte om sin
gamla mor, vill inte ha henne i sitt hem
— hon kan ju inte göra någon nytta! De
som här åtminstone givit henne tak över
huvudet äro avlägsna släktingar, och deras
hopp är, att hon snart skall dö, så att de
bli av med henne.
Vi fråga vidare, angelägna att komma till
vårt ärende: »Har ni hört om den sanne
Guden och om Jesus, världens frälsare?»
»Ja, det har jag; har varit till
missionsstationen någon gång och hört; det
var mycket vackra ord de talade där.?>
»Men ni har ännu inte börjat att tro på
Jesus, som älskar er och kan och vill
frälsa er odödliga själ, giva frid i hjärtat,
evigt liv och salighet?»
»Nej det kan jag inte. Jag är en god
människa, som urider 40 års tid inte ätit:
kött m. m. inte handlat orätt eller gjort
något ont, »givit k’eh-t’eo’ (betyder att böja
huvudet mot jorden) och dyrkat Budda.
Och för en god människa väntar ändå
något utav himmel eller åtminstone en
dräglig tillvaro för anden. Skulle jag nu, efter
dessa många års strävan att bli god och
nå detta mål, byta om och börja tro på ert
annan gud — åh nej, tala bara inte om det!»
»Känn på pulsen», fortsätter hon, »kanske
ni kan säga mig hur många dagar jag ka»
ha kvar att leva. En doktor har sagt, att det
kàn dröja omkring tre dagar.» —
Arma själ! Utan hopp och utan Gud i
mörker och dödens skugga. Vi fortsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
