- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
14

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

TRONS SEGRAR. 14.

Skriftställen:
Ordspr. 8; 1 Sam. 3; Luk’. 2 : 40—50;

2 Tim. 1.

Lördagen den 12 jan.

Inre missionen och judarna.

Låtom oss tacka:
för alla. som under det gångna året sökt
att i det enskilda livet eller genom
offentlig verksamhet föra människor till
Kristus;

för alla, som i det offentliga livet icke
skämmas att bekänna sin tro på Kristus
och där söka att tillämpa den;
för den tjänst i frimodighet och
tålamod de utföra, som i broderlig kärlek
söka upphöja Herrens Jesu Kristi nåd
inför judarna, och för ali den uppmuntran
Herren låtit dem erfara.

Låtom oss bedja:
att alla troende må hörsamma
kallelsen att i en för Gud främmande
omgivning vara evangelii budbärare;
att församlingen må i allt låta sig ledas
av’ Jesus Kristus, församlingens huvud,
och att den ej må hava några andra
avsikter än att uppenbara hans sanning
och i verksamheten utföra hans vilja;
o ni tillväxt i personlig tro, hopp och
kärlek bland arbetare inom alla områden
av kristligt arbete;

för alla. som söka andlig välgång för
unga män och kvinnor;
att Gud må giva alla kristna en
djupare förståelse för judarna och en rikare
kärlek till detta folk.

Skriftställen:

Ps. 85; Luk. 10: 17—24; Rom. 10; Kol. 4.
Stockholm i november 1923.

EVANGELISKA ALLIANSENS SVENSKA
AVDELNING.

Förflyttad till härligheten.

»För varje helgon, som från sitt verk fått
vila, vi tacka dig, o Herre kär!»

Nära 85-årig avied den 2 dee.
framlidne lantbrukaren och predikanten August
Carlesons efterlämnade maka, Clara
Charlotta Carleson. Och med hennes bortgång
har även Helgelseförbundet förlorat en av
sina gamla vänner, vars tjänarevärv dock
utförts i det fördolda och undangömda.

Född och uppfostrad i ett lantbrukarehem,
var hon väl förtrogen med jordbruksskötsel.
Och sedan de båda makarna några år efter
deras giftermål gemensamt övertagit hennes
föräldragård, föll det ock på hennes lott
att. utom sitt trägna arbete inomhus, även

planlägga för att övervaka arbetet utomhus.
Till en början emedan hennes make under en
följd av år efter lantbrukets övertagande
fortfor att utöva sitt forna yrke,
skrädderiet, och sedermera på grund av hans
ofta långvariga predikoresor. Med en
ganska stor barnskara omkring sig, för vars vård
ocn fostran hon sålunda ofta nog var
ensam ansvarig, var detta ett maktpåliggande
värv, men under sin krafts dagar var hon
en stark och dugande kvinna. En
vidsträckt gästfrihet utövades även i hemmet.
Och det var ej blott Herrens vittnen, som
togos emot och härbärgerades. Nej, mer
än en nödställd människa letade sig väg till
det hemmet för att söka andlig eller
lekamlig hjälp hos den aktade predikanten.
Ja, det hände till och med understundom,
att husfadern, då han sent om kvällarna
återvände från möten eller predikoresor,
själv medförde både ett och två Herrens
vittnen eller andra främlingar, för vilka
det då gällde att i en handvändning
bereda mat och nattlogi. Huru många timmars
nattvila den trötta husmodern själv på så
sätt förlorade, det känner endast h a n, som
ser i det fördolda. I början av FI. F:s
tillvaro var det även brukligt att
anordna årliga missionsmöten ute i fria
naturen, varvid talare och långväga
mötesbesö-kare bespisades i hemmet vid Ramsta.
Med de små resurser och knappa
tillgångar, som stodo till husmoderns
förfogande, var ali denna stora gästfrihet likväl
ganska kännbar och betungande; men att
ge sig eller klaga var ej hennes sed.

Omvänd til! Gud i unga år vandrade
Clara Andersson, som hennes flicknamn
lydde, ganska ofta den mer än milslånga
vägen till Riseberga, för att finna
upp-byggelse och näring för sin själ; och det
var där hon först sammanträffade med sin
blivande make. Troget delade hon sedan
under den långa, strävsamma arbetstiden
ljuvt och lett med honom, och när så han på
ålderdomen blev en svag och hjälplös
invalid. bistod och vårdade lion honom även
troget dag och natt i trots av sin egen
bräcklighet. I, detta arbete bistods hon ock
av enda dottern, Elisabeth, som tillbringat
nästan hela sitt liv inom hemmets område.
Arndts »Sanna Kristendom» och någon
gammal postilla utgjorde jämte bibeln hennes
käraste lektyr. I den läste hon flitigt,
och med Gud umgicks hon gärna i bönen.

Nu har den åldriga pilgrimen gått
att möta sin själs brudgum, Jesus, samt
återförenas med sin make och de trenne barn.
som gått hem förut, den förstfödde som
martyr.

Frid över hennes minne!

L. C—n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:48:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ts/1924/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free