Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
TRONS SEGRAR. 28.
meddelanden och vittnesbörd under
ovanstående rubrik, har jag väntat att
få se något av det slaget, men
förgäves. För att äntligen bryta tystnaden,
vill jag här till Guds namns ära
nedteckna en liten tilldragelse, vilken för
mig är ett skönt bevis på huru Gud
i nåd besvarar sina barns böner.
Det hände för nära tjugu år sedan.
Min syster hade varit sjuk en längre
tid, och sjukdomen hade förvärrats,
så att hon de sista fjorton dagarna
varit oredig och ej kunnat sova.
Hennes närmaste hade under dessa dagar
knappast fått ett redigl svar från
henne.
Meddelande därom hade kommit till
mig, och det kändes mycket smärtsamt
vid tanken på att jag ej skulle kunna
samtala med henne, så mycket mer
som jag var oviss om hennes
frälsning. Min längtan var dock att få
möta henne en gång till här i
nådatiden och få tala med henne om det
enda nödvändiga — men huru skulle
detta kunna ske under dylika
förhållanden?
När jag hade börjat min resa, kände
jag denna svåra nöd så tryckandej,
att jag måste gå avsides för att i
bön och åkallan anropa Gud om hjälp.
Särskilt bad jag, att min syster vid
min ankomst skulle vara redig i
talet och klar i tankarna, så att jag
skulle kunna samtala med henne om
det som låg mig ömmast om hjärtat.
När jag på kvällen kom fram till
hennes hem, uttryckte min svåger sin
förvåning över att den sjuka hade
vilat så lugnt hela eftermiddagen. Och
när han angav vilken tid hon somnat,
fann jag, att det var just vid samma
tid som jag gått avsides i bön till
Gud. När hon vaknade, var hon
fullkomligt redig och kiinde då klart och
tydligt redogöra för sin omvändelse.
O, vilken glädje det var för mig att
här vid hennes sjukbädd få sitta ned
och höra om vad Herren hade gjort
med henne! Till sist önskade hon,
att vi skulle ha en bönestund och
tacka Gud för den stora nåd, han be
visat henne. Och i sanning, den
stunden var det gott att få tacka Guc
för den dubbla bönhörelsen, som
under dagen kommit mig till del.
Strax efter mitt besök blev hon
åter oredig, och om några dagar
slutade hon sitt jordeliv. Men jag bär
med mig vissheten om att vi en dag
skola få mötas där hemma hos Gud.
»Med underbara gärningar bönhör
du oss i rättfärdighet, du vår
frälsnings Gud.»
N. Rehnman.
H. "Herren känner de sina".
2 Tim 2: 19.
Att vara känd av Herren, det
innebär långt mera än att vara känd
av de stora och mäktiga i denna
världen.
Vi, som äro frälsta, hava kommit
Gud Fader nära i och genom Kristi
blod. Vi äga medborgarskap med de
heliga och äro Guds husfolk. Ef. 2:
13, 19.
O, vilken nåd!
En god fader har alltid omtanke om
alla sina barn, oavsett om de vistas
i hemmet eller på någon annan plats.
I många fall är det väl så, att barnen
omsider lämna hemmet för att vistas
på olika platser. Många barn få, på
Guds kallelse, gå ända ut i
främmande land. Men fars och mors
omtanke och förböner följa dem, därför
att de älska sina barn, och de
känna dem så väl.
Vår himmelske fader älskar oss med
en kärlek, som är långt mäktigare
än våra föräldrars,emedan den är
gudomlig. Ingen känner oss bättre än
han. Det står: »Han vet, vad för ett
verk vi äro, och han tänker därpå,
att vi äro stoft.» Och »han vet våra
tankar fjärran ifrån.» Hans älskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
