- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
45

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

45.

Vi slippa disputera
Och tvista med varann,
Ty här vi praktisera,
Vad Kristus åt oss vann.
Hans seger är vår styrka,
Vårt hopp, vår segerkrans.
Vid korset är vår kyrka
Med ständig allians.

I tro och hopp vi bida
Vår Herres, Kristi, dag;
Och nattens väkter skrida
För himlaurets slag.
Snart kommer han i ära
Med härlig prakt och glans.
Vi honom lov hembära
För korsets allians.

K. G. S.

Från läsekretsen.

Milstolpen.

I närheten av mitt hem står en milstolpe.
Med vilken glädje har jag ej mången gång
passerat deri, då jag, trött av dagens slit
och släp, styrt mina steg mot hemmet, där
vila och vederkvickelse väntade mig. Men
mången hemlös vandrare har också gått
förbi den, kanske stannat och betraktat den och
sedan fortsatt sin ensliga väg, utan något
egentligt mål och utan hem — en bild av
dessa olyckliga, som utan hopp eller hem
för evigheten vandra tram sin väg,
passerande den ena milstolpen efter den andra
utan att fråga: Vart går jag? Var slutar
min väg?

Vilken känsla av lättnad och
tillfredsställelse har icke redan åsynen av milstolpen
skänkt mig, vid tanken på att jag snart
skulle få träda inom hemmets tröskel!

Då jag skriver detta, är det nyårsdags

afton — en ny milstolpe på levnadsvägen.
Ett år ligger nu bakom, med sina växlingar
av ljus och mörker. Mången gång under det
gångna året har jag känt mig trött och
önskat att jag vore framme vid det
himmelska hemmets tröskel och finge vila ut
från striderna, vedermödorna och tvånget.
Men — pris ske Gud! — han vet, vad det
trötta barnet behöver. Och alltid kommer
han det till mötes på något sätt med vila
och vederkvickelse. Så erhöll jag på
julafton besök av en syster, som hade med
sig några n:r av T. S. från årg. 1914,
vilka hon erhållit från en plats flera mil
härifrån. Vi äro nu flera, som läst dem och
under tårar tackat Gud för det ljus och de
lärdomar, som han behagat skänka genom
sin tjänare pastor Kihlstedt, vilken å sin
sida »icke var ohörsam mot den himmelska
synen.»

När jag ser tillbaka* på alla
försummade tillfällen, blir jag bedrövad, men det :ir
en tröst i ali bedrövelse att känna, att jag
av nåd fått del av samma dyrbara tro, om
än icke i samma rika mått. Min brist i
detta hänseende länder till "min egen skam, ty
Herren vill giva var och en så, att
glädjens bägare flödar över. Han har att giva
de sina i rikt mått av Ande, nåd och
kunskap.

En vederkvickelsestund blev det även,
när jag fick mottaga »Facklan» och
skåda de kära dragen av våra bröder, som
grånat i striden. Jag rördes till tårar, när
jag tänkte på vilka bördor, som vila på
deras skuldror. Dock, vilken tröst, att
Her-len vill bära både oss och våra bördor!

Om vi jkoia nå nästa milstolpe, det står
i Herrens hand. Må han i fortsättningen
få välsigna och leda Helgelseförbundet!
Detta önskar och därom beder en Trons Segrars
läsare

E. N o 1 i n,
Åvikebruk, Härnösand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1924/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free