Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
53.
Honom uppstår i en ny värld, ja
föres in i ett nytt liv och införsättes
under en ny lag: »livets Andes lag»,
som i Kristus Jesus gör honom »fri
från syndens och dödens lag.» (Rom.
8: 2)
När vi rätt fattat och tillägnat oss
detta, då blir korsets »vanära» förbytt
till »berömmelse», så att vi med
aposteln utbrista och säga: »Vare det
fjärran ifrån mig att berömma mig av
något annat än av vår Herres, Jesu
Kristi, kors — det kors, av vilket jag
en gång tog anstöt, men genom vilket
världen — den judiska, religiösa
världen och den grekiska (och moderna)
filosofiens värld .— är för mig korsfäst
och jag för världen» (Gal. 6: 14).
Mrs Penn-Lewis.
Etter »The Overcomer.»
Övers, för T. S. av L. C—rr.
Min Faders spår.
Jag har ej skådat Gud uti det höga,
Men överallt jag ser hans allmakts
spår.
Jag ser hans blick i stjärnans klara
öga,
I solens ljus, i daggens friska tår.
Varthän jag ser, hans majestät sig
röjer:
På jordens krets med allt vad därpå
bor,
Och himlens valv, som utan gräns sig
höjer,
Allt säger: »Gud är mäktig, vis och
stor.»
Jag ser hans fina smak i minsta
blomma,
Där hon så älsklig på sin tuva står.
Hon för sin Skapare vill dofta, blomma
Och dö, när slut är hennes korta vår.
Hans spår jag ser på berg, i sjö och
lunder,
Jag hör en skön och tusenstämmig
sång;
Att stilla lyss, är ljuva hög-tidsstunder,
Då Anden glömmer främlingskapets
tvång.
Men skönast ser jag Gud i Sonen
kära,
Som kom hit ned från himlens ljusa
sal
Att mänskors synd och nöd och straff
uppbära
Och frälsa oss från död och evigt
kval.
Se, Sonen, han har Fadern uppenbarat;
O mänska, se din Faders hjärtelag!
Att frälsa dig, sin Son han icke sparat.
Han honom utgav. Gåvan nu mottag!
Nu har jag sett min Fader i det
höga;
Ty jag har mött min dyre själavän.
Jag blickat in uti hans milda öga.
Då kände jag min Faders blick igen.
0 sälla stund, när jag och Jesus
möttes
Och vi förenades för evig tid.
Då jag ifrån »Egypten» helt utstöttes,.
Sen »Farao» stupat i vår sista strid..
Nu vilar jag så stilla vid hans hjärta,.
Som sagt: »Jag är din arvedel, din
frid.»
Vad rör mig världens oro, nöd och
smärta?
1 vännens famn, där råder lugn alltid.
Så underbara ord han till mig talar
Om kärlek, bröllop, hem och
fadersland.
Och blir jag trött, han mig så ömt
hugsvalar
Och visar hän mot hemmets sköna
strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
