Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TRONS SEGRAR. 68.
han skall för dig vara »en eldsmur på
alla sidor.» Sak. 2: 5.
Men jag hörde någon sucka: »Min
Herre är borta; jag vet icke, var han
är.» Då vände han sig om och sade:
»Maria!» Joh. 20.
O, så är jag inom borgen
Av hans kärlek innerlig;
Och där finns ej rum för sorgen,
Ty han själv är allt för mig.
Försummade tillfällen.
Den kände tvske pastorn D. H.
Dolman berättar i sitt »Wandsbeker
H efte»:
Jag hade förkunnat evangelium i
en stor kyrka i Helsingfors. Långt
innan gudstjänstens början var kyrkan
fylld. Jag hade försökt att bringa den
klappande Frälsaren närmare mina
å-hörares hjärtan.
Då vi gingo hem, sade min vän,
missionsdirektor Tarkamen, till mig:
.»Man kan också låta Frälsaren vänta
för iänge. Jag tror, att varje
människa har sin nådatid. Försummar hon
denna, då kan hon bli oduglig till
frälsning.» Han berättade ur sin
erfarenhet ett uppskakande exempel på
en sjuk man, vilken han ofta hade
besökt och för vilken alla varningar
,och böner voro förgäves.
Oduglig till frälsning! — Huru
ofta, dyre läsare, har Frälsaren förgäves
klappat på hos dig? Huru ofta har
du visat honom bort? Är du mindre
mottaglig för Guds ord nu än förr?
Håller ditt hjärta på att förhärdas?
Det finns grottor, i vilka föremålen
efter någon tid bli överdragna med en
stenhård skorpa. Har det kommit en
stenskorpa kring ditt hjärta? Om
.du i dag hör din Frälsares varnande
röst, så förhärda icke ditt hjärta.
D:r Torrey berättar om en banvakt,
som hade till sin uppgift att stänga
och öppna en järnvägsbro, genom
vilken fartygen på floden fingo passera
mellan tågen. En kvarts timme före
tågets ankomst måste bron vara
stängd. En dag, sedan han vridit
bron till, hade en skeppare nått fram,
vilken bad, att han äntligen ville
släppa även honom igenom. Banvakten
vägrade. Skulle det komma ut, så
komme det att kosta honom hans
plats. I detsamma kom en liten
fraktångare kilande. Kaptenen var en
gamma! bekant. »Släpp oss fort igenom,
så lägger jag till på andra sidan, och
vi ta oss ett glas tillsammans i min
hytt.»
Frestelsen blir vår banvakt för stark.
Han öppnar bron. Ångaren slinter
fort igenom, men skeppet fastnar. Det
kommer varken fram eller tillbaka.
Då kommer tåget frambrusande. En
stor järnvägsolycka blir följden. Många
liv bli spillda.
Det säges, att den olycklige
vakten förlorade förståndet och måste
föras till ett dårhus. Där ser man
honom gå fram och tillbaka, i det han
ideligen upprepar, än högt, än sakta:
»Ack, om jag bara hade! Ack, om
jag bara hade!»
Min dyre vän, under det du läser
detta, klappar Jesus än en gång på
din hjärtedörr. Tänk, om det är
sista gången! Må Gud bevara dig, att
icke även du skall nödgas säga i en
lång evighet: »Ack, om jag bara
hade! Ack, om jag bara hade!»
Några vinkar för det
praktiska livet.
(Hämtat ur »Fra Diakonissehuset».)
1. Det är en god regel att icke
alltid säga så mycket, som man skulle
kunna säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
