Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Vittnesbörd ay evangelister
III. Åkta på tillfällena!
Då jag en afton hade varit med i
missionshuset och åhört ett
missionsföredrag om förhållandena i Kina,
manade mig Herren att giva en
krona i den kollekt, som upptogs för
denna mission. Jag blyges tala om,
att jag prutade av på detta.
Själafienden var med, och han hann att
säga mycket, innan kollektskålen kom
fram till mig. Han liksom viskade:
»Det är mycket folk på mötet, så det
biir nog en god kollekt. Några
giva en krona, och de som lia råd giva
mera; somliga giva också
tjugufem-öringar och tioöringar.» Jag lät mig
narras och prutade av på vad Herren
manade mig giva, och gick så hem
från mötet med tunga steg.
Då kom en röst så milt förebrående:
»Ville du inte giva en krona i
kollek-ten av tacksamhet till Gud?» Jag
kom i djup ånger och tänkte: »Är
Gud så nogräknad med en dylik sak?»
1 ett nu började alla försummade
tillfällen passera revy för min inre
blick. Jag bad Herren om ännu ett
tillfälle, så att jag kunde avbörda mig
denna sista skuld och få giva, vad
Herren manat mig till; och jag fick
ett sådant. Men o, huru många
försummade tillfällen, som aldrig givas
oss åter!
Kanske det är någon mera, som
känner igen sig härutinnan? Syskon,
medan vi hava tid, låt oss göra det
goda! Då Maria kände sig manad
att taga ett skålpund dyrbar
smörjelse av oförfalskad nardus att smörja
Jesu fötter med, passade själafienden
på och använde Judas till att säga:
»Vartill denna förspillning? Den
hade kunnat säljas för tre hundra
penningar och givas åt de fattiga.
»Fastän detta lät så vackert, så var ej
be-vekelsegru.nden ren. Han ömmade
SEGRAR. 71.
nog ej så synnerligt för de fattiga.
Maria hade sitt tillfälle och, vi kunna
säga, sitt enda tillfälle att göra något
mot Jesus personligen och bevisa
honom sin kärlek. »En god gärning
hade hon gjort.» Det var väl, att
hon aktade på tillfället. Jesus sade:
»De fattiga haveni 1 alltid ibland eder,
men mig haven 1 icke alltid.» De
fattiga skulle hava sin del, och de fingo
inte glömmas; men vid varje tillfälle,
då vi manas att göra gott och hjälpa,
må vi inte tänka inom oss själva: »Jag
sluter min hand och mitt hjärta här,
fastän jag är manad. Jag giver ju
till den verksamhet, dit jag är
personligen ansluten o. s. v.» Detta kan
vara sant, men låt oss vara rädda för
partisinne i alla dess former. Ett
är dock visst: för var gång Gud
manar oss till något, och vi inte lyda,
så är det för oss ett förlorat tillfälle;
och för alla sådana skola vi stå till
svars på den stora dag, då alla våra
gärningar skola fram för domen,
både onda och goda. (2 Kor. 5: 10.)
Gud tar det verkligen noga. Läs
om dessa, som en dag skola fram!
De på den högra sidan hade aktat på
tillfällena. De hade givit den
hungrige mat, den törstige vatten, den
nakne kläder, besökt den sjuke och
mycket annat. Det gällde småting, som
de inte hade reda på själva, men
Herren var noga, han hade tecknat upp
det. Se på den andra, den mörka
tavlan! Dessa på den vänstra sidan
ha haft sina tillfällen att hjälpa och
göra gott, men de ha försummat
detta, och de få nu skörda, inte
välsignelse utan förbannelse.
Låt oss nu följas åt till blodskällan
och bedja om rening och förlåtelse!
Stå upp, fatta nya beslut att köpa
tiden och använda den väl. Akta på
tillfällena! Vi läsa i Upp. 2: 19:
»Jag känner dina gärningar, de sista
fiera än de första.» Må Herren hos
oss få se de goda gärningarna, flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
