Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
TRONS S EG RAR.
Broder John Gustafsson och syster
Matilda Backlund dröjde kvar hos oss några
dagai^. till glädje och uppmuntran för många.
Grundtonen i deras förkunnelse var: Se,
Guds Lamm! Talet om korset är en Guds
kraft till frälsning! — — — Ja, så komma
de och gå, våra kära, och lämna djupa
och heliga spår efter sig.
Dessa våra i Kristus älskade
missionärer och evangelister hade alla bott hos
oss »hemma i Flata»; därför blev det för
mig och oss alla här i hemmet så tomt och
ensligt, sedan de lämnat oss. Vi sakna dem
s å, som man saknar ljuset, våren och
sommaren, och minnas dem s å, som män minnes
kära vänner. Vi säga: välkomna åter!
Bröderna O. Gustafsson och S. Våhlin
hava också varit ganska mycket i våra
bygder i vinter. Välsigne Herren deras
arbete för Kristus!
Vi äro alla bara små såningsmän, som få
kasta ut himmerlikets säde; och även för den
bäste bland såningsmännen faller somt på
vägen, somt bland törnen och somt på
stengrunden. Något faller dock i god jord
och bär frukt; men först måste ju
kornet dö i mullen, och vi hinna ej alltid
se frukten, ty »ofta en annan med jubel
får skörda, vad vi hava sått under tårar
och bön.» Fluvudsaken iir icke, att vi se
frukten, bara Gud ser och vet om
d & n. Fruktlöst blir dock aldrig det liv, som
leves ut i lydnad för Guds vilja, på den
plats i livet, där han ställt oss.
Död och sorg har också gästat vår krets.
Söndagen den 9 mars vigdes till griftero
en av »Syskonringens» medlemmar, fru
Karolina Nordin från Byn, Sättna. Jämte sin
make blev lion vunnen för Kristus vårvintern
1915. Sedan dess har hon varit sin
frälsare trogen och vår mission varmt tillgiven.
På Torp-konferensen hava makarna
Nordin varit ett par gånger, och fingo därifrån
himmelska, oförgätliga intryck. Fru
Nordin var allmänt aktad och omtyckt för sitt
soliga, redbara och uppriktiga väsen. Hon
var min vän och styrkte ofta mitt mod i
Gud. Och inte ens evighetens längd skall
förmå att hos mig utplåna minnet av vad
hon varit för mig. Jag tackar Gud för
den strimma av ljus, som genom hennes
vänskap föll på min ofta ensamma stig.
Bröderna G. Pettersson och Ephraim
Anderson följde mig en dag till hennes
sjukbädd. Vi erforo då, att rummet, där en av
Herrens heliga lider, är en helig plats.
Broder Ephraim sjöng en zulu-sång för
henne och översatte den sedan på svenska.
Innehållet i sången var: »Tänk, vilket kärt
hem där borta! Vi skola se Jesus där borta
och våra kära, som gått hem. Snart skola
vi lämna denna världen, som ej gläder oss.
Vi skola få en stor glädje i hemmet, på
andra sidan graven — där borta...»
Denna sång blev för vår lidande syster en
hemlandston, ett ljus, som lyste upp det
stora provets mörker. Och ofta
hörde jag henne sedan viska de orden:
»Vilket kärt hem där borta! Snart är jag där
och får se Jesus och mina kära — där
borta».
Hur tåligt bar hon icke sina lidanden!
Hennes ödmjuka, tåliga sinne och hennes
leenden mitt i smärtans stunder spredo ljus
över mörka prövningstimmar. Hennes frid
omgav även oss och lugnade våra hjärtan
mitt i strid och sorg. Nu har hon hunnit
hemmet — där borta. Dagarna äro
fullbordade, det tunga arbetet förbi, den heta
kampen slut; och den längtande anden har
funnit evig mättnad hos Kristus. Hennes
tomma plats i hemmet, i »Syskonringen», i
missionshuset och i arbetet för Guds
rikes framgång skall dock alltid väcka min
och många andras sorg och saknad. — —
Även andra av våra grannar och
vänner här hava gått ur tiden. Det stora
allvarets röster tala till oss. Leden glesna
här nere. Vi bliva mer och mer ensamma
på pilgrimsstigen ...
Detta är några korta drag från vårt liv
och arbete, våra glädje- och sorgeämnen
här i Sättna under den gångna vintern.
Till F r ä ii s t a och K n ä v 1 a nd har
jag varit på ett kort besök — endast för att
hälsa på gamla kära — och även nya —
vänner, värderade och älskade i Herren.
Och vi kände: Arbetet är gemensamt.
Kristi kärlek förenar oss. Målet är detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
