- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
178

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

TRONS S EG RAR.

Några förmaningens ord.

fii; E. ø—n.
IV.

I dimma eller solsken.

»Våren därför icke oförståndige,
utan insen vad som är Herrens vilja.»
Somliga hava besjungit enfalden,
andra hava prisat förnuftet. En
kristen behöver dem båda. »Mina
bröder, våren icke barn i förståndet,
utan våren barn i ondskan, men i
förståndet våren fullkomlige.» 1 Kor.
14: 20. Så skall en kristen vara
enfaldig till det onda men vis till det
goda. Att kristendomen icke är
förstånd allenast, veta vi alla. Men det
andliga livet är ej en vandring i
dimma. Gud vill gei&m Anden och ordet
upplysa vårt hjärtas ögon och
kungöra oss sin viljas hemlighet. Men
tidsanden är berusande, och ruset
skapar oförnuft. Genom fortsatt
olydnad förhärdas samvetet och
omtöcknas förståndet. Härav kommer, att
en kristen kan med lugnt samvets
skämta och gyckla, avundas och
förtala samt leva i girighet och
varjehanda synd. Ruset gör honom
oförnuftig.

Knappast någon kan vara mer
beklagansvärd än en kristen, som varken
kan eller vill göra Guds vilja, därför
att han är förlamad i sitt inre liv.
Och ju längre det skrider mot
sedligt förfall, desto hårdare fjättras han
av en, vi skulle kunna säga, moralisk
förhärdelse. Och om Herrens Ande
tuktar honom, känner han det föga
eller intet. Ack, huru kallt, huru
tungt och dystert bliver hans liv till
slut! Han ropar men förnimmer
intet svar. Hans belägenhet liknar den

fallne Sauls. Och vart vill han fly?
Det är, som om hans själ omgåves
av ett hopplöst dunkel. Han ser väl
bokstaven men ej anden däri, han
fattar icke Herrens fullkomliga vilja;
ty han är omtöcknad i hjärta och
förstånd. Ack, må han i ånger och
bot fly till Gud. Det är blott skada,
att vi icke tjäna Herren mera helt.
För hängivna själar kungör han —
utan avseende på värdighet för
övrigt — sin viljas djupa hemlighet. Ty
hans förbund går ut på att
undervisa dem. »Herren skall giva dig
förstånd i allt, i allt.» De
behöva icke famla i dunkel. De höra
herdens röst, och de följa den. Och
deras väg ljusnar allt mer och mer.
Gud vare lov! Den som lever
nära Gud skall få tydlig inspiration av
den helige Ande. Till den
lärjungen, som vilar vid Jesu bröst, viskar
han månget ord i förtrolighet, som
de på avstånd stående ej hava en den
avlägsnaste aning om. »Våren därför
icke oförståndige, utan insen vad som
är Herrens vilja.» Guds vilja är hans
innerliga kärleksvilja. Efter sin
viljas goda behag har han frälst oss,
sin härliga nåd till lov. Och enligt
hans uppsåt, som verkar allt i alla,
äro vi nu hans, utvalda till frälsning
i Kristus. Hans vilja med oss
såsom ett Guds folk är vår helgelse,
och att vi skola kungöra hans
dygder på jorden. Uti denna vår heliga
och höga kallelse behöva vi mer än
vår egen visdom. Trots de allra
klokaste beräkningar och de bästa be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1924/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free