Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
TRONS S EG RAR.
la fly, som natten för den uppgående
dagen, då Anden lyser över vårt liv.
Kristendomen är icke säck och aska
allenast, utan även sång. Evangelium
och sång följas åt.
»Därav hjärtat är fullt, därav talar
munnen.» Bliver du uppfylld av
Anden, skall du icke kunna tiga om
Jesus. Med dina läppar skall ditt
hjärta prisa Herren. De som leva helt
för Gud äro solljusa kristna. Ofta gå
Jesu lärjungar dystra och
sorgbundna, därför att de se bort från
Herren. Onekligen är livet bemängt med
tårar; men, om vi gå i botten med
våra undersökningar av sorgernas
anledning, finna vi ofta, att otålighet,
svårt lynne och dylikt är grunden till
mycken klagan. Synden gör oss
o-lyckliga. Synd och sorg följas åt.
Lovsång höves oss. Det passar icke
illa, att en kristen sjunger. Låt
honom sjunga! Det skall göra hans
eget hjärta gott och uppbygga dem
som höra på. De ödmjuka skola
höra det och glädja sig. Ps. 34: 3.
Den kristliga sången skall vara en
tacksägelse inför Gud. Liksom
helgonen tillbedja, när de sjunga, så skall
en kristen böja sig i ödmjuk
tillbedjan för att ära Gud. Tacksamhet
och djup erkänsla till Herren äro
alltid utmärkande karaktärsdrag hos
helgade själar. Loven Herren, tillbedjen
i helig skrud! Den som tackar Gud
och Fadern för allt, den är den
ande-uppfyllde. Anden skall även lära oss
att tacka Fadern i Jesu namn, det
är, i kraften av hans försoning och
i samma ande och i samma sinne
som Jesus tackade sin Fader. Så
skall då vårt liv bliva ett liv i Gud,
en vandring i den helige Ande, en
enda lovsång till Gud och Lammet.
Och med glad undergivenhet skola vi
ödmjukt böja oss den ene under den
andre och leva ett fridfullt och stilla
liv, till dess vi efter slutad tjänstetid
få ingå i vår eviga frihet, spelande,
sjungande, tillbedjande inför Gud från
evighet till evighet. Amen.
Slut.
Från Kina.
Brev från missionär Högländer.
Älskade nådessyskon.
Guds frid!
För länge sedan hade jag både bort och
veiat skriva till T. S. igen, men de många
göromålen ha så tagit tiden i anspråk, att
det hittills stannat vid endast önskan och
vilja. Man har ock börjat få känna något
av den tid, om vilken det säges: »den
behagar mig icke», och man kan ej som i
yngre dar knappa av på sovtimmarna, ty då får
man igen det dagen efter, och litet eller
intet vinnes därmed. Men, pris ske Gud, med
hans nåd går det igenom dag efter dag; år
lägges till år, och snart ha vi nått
sabbatsvilan.
Till svar på mångas innerliga böner gav
Herren de mina med sällskap en härlig
resa över de stora och mången gång så
oroli-liga haven.
Som jag ej i tid fick underrättelsen om
att deras båt blivit försenad, gjorde jag
förgäves den långa resan till Shanghai för att
möta dem. Arbetet här uppe tillät mig ej
heller att stanna och invänta dem, utan jag
fick återvända med oförrättat ärénde. Då de
sedan kommo, tillät mig icke kassan att
göra resan omigen. Dock tillryggalade jag
ungefär en fjärdedel av vägen till fots
och mötte dem i staden Tientsin, där vi i
nattens timma sammanträffade på tåget, till
ömsesidig glädje och trevnad. Där reste
vi ock »ett altare» och tackade Gud, som
i nåd och trofasthet bevarat oss under
dessa snart två åren av skilsmässa och nu
åter fört oss tillsamman. »Ja, en trofast Gud
är Jehova». Den lille pilten sov, då jag
kom på, men som vi efter några timmar hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
