- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
182

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 TRONS

säga oss att ej vara oroliga. Han trodde
ock, att soldaterna här i Shansi äro
pålitliga. Ja, vår guvernör är snäll, och vi tro
det är sant vad hans sekreterare sade oss.
Därför ha vi sökt att göra honom till viljes.

Rörande shansisoldaterna, så torde de nog
för närvarande åtminstone vara rätt så
bra. Här i T. är det gott om soldater,
och flera av de olika truppslagen äro
representerade här. Generalen är för närvarande
ej hemma, och oroliga sinnen tyckas ha
tänkt, att tillfället vore bra att använda för
en kupp. Artilleriet består av 300 man,
av vilka 200 äro provinsinnevånare, de
övriga 100 äro från annat håll. Dessa
senare sökte vid den kinesiska nyårstiden
övertala de 200 att tillsammans med dem göra
myteri. Dessa voro dock ’verkligen av
annat sinne, så att de sade »nej»; och så
blev den saken om intet, Gud vare lov.

Sedan sporde vi åtskilligt om mindre
trevliga besök, som affärsmännen haft. Flera
affärer ha näml. haft besök av personer,
som med lyft revolver begärt 100-tals dollar.
Dessa beviljades, och ingen vågade anmäla
de djärva männen. En del av dem voro
igenkända som officerare. Detta tog dock
snart slut, och nu ha vi intet hört på länge.
I Guds hand äro vi alltid trygga. Halleluja!

Så snart som möjligt skall jag söka
återkomma med litet om verksamheten. Till
dess farväl!

Min hustru förenar sig i hjärtliga
hälsningar till alla våra vänner.

Eder i Herren

David Högländer.

Tatung i april 1924.

En hälsning från Yangchow.

Ett ocli annat från skolbänken.

Kära missionsvänner!

»Fröjd i Herren är vår starkhet».

Tiden ilar undan, jag tror fortare här än
hemma i Sverige, och vi föras framåt på
dess osynliga vingar.

Sex månader ligga bakom, sedan jag
satte mina fötter på Kinas mark. Varje dag
har Herren mött med ny nåd, fyllt behoven,

S EG RAR.

styrkt och uppehållit. Han har i allt
visat, att han har ett älskande fadershjärta.

Såsom förut meddelats, reste br. Öberg,
Agnes Elieson och undert. från Shanghai
till China Inland Missionens språkskolor, br.
Öberg tiil Chinkiang och Agnes och jag till
Yangchow. Redan då vi gjorde vårt
inträde här, kände vi, att det var ett hem, över
vilket Guds välsignelse vilade. Seder och
bruk äro engelska, samtalsspråket ävenledes
engelskan, och som vi ej voro så hemma i
detta språk, då vi kommo ut, stodo vi litet
frågande ibland, men med känslan av att vi
äro ett i Kristus har föreningsbandet i
Honom varit en hjälp även i detta avseende.
Det är stort att få Èrfara, trots
språksvårigheter, huru Herren hjälper,
sammansmälter och förenar.

Våra överordnade äro alla snälla och
varmt gudfruktiga. Inalles ha vi i vinter
varit 33 elever, komna från olika länder och
deras statskyrkor och friförsamlingar.
Ordningen här är mycket god. Allt har sin
bestämda tid, men bön och bibelläsning har
fått största rummet. Det är dyrbara
stunder, då vi få komma tillsammans kring
ordet och bönen, för att ej nämna de ensamma
stunderna med Herren. Bönevrån blir mera
oumbärlig men på samma gång dyrbarare
dag för dag. Det är skönt att där få
utkämpa striden, men också skönt att få
erfara hur Herren möter med segerkraft.
Sköna böne vrå! Herren mättar, i ödemarken.
Han är densamme även i Kina. Prisat vare
hans namn!

Arbetet dag för dag har gällt språket.
Ett intressant men vidlyftigt sådant! Och
nog fordras det ihärdighet, om man skall fä
grepp om det. Dock tycker jag det går, som
kineserna säga, »man-man-tih» (=sakta),
men jag är viss, att Gud skall hjälpa att få
så mycket av det, att vi kunna tjäna
honom här ute. Därefter längta vi.

Både Agnes och jag ha troende lärare, och
detta är en god hjälp. En av dem är lärare
i vår gruppklass, och ofta har han under
dessa lektioner fört sina illustrationer upp
på ett andligt plan, och vi ha förnummit
gudomlig kraft. Ibland ha tårar lyst i hans
ögon, då han talat om Guds kärlek. Ja,

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1924/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free