Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
TRONS S EG RAR.
huvuden ropade kvinnorna: »nkosi yami,
o, nkosi yami!» (min herre, å min herre!)
Omkring sjuttio män av olika åldrar
samlades utanför vår grind och marscherade så
ned i ordnat tåg. De voro skrudade med
krigssköldar, många käppar och »amashoba»,
någonting motsvarande plymerna i våra
officershjälmar. Det var nästan storartat att
se i ali dess dysterhet. Vår tanke var att
också gå dit, men då vårt möte var slut, var
begravningen över, och folket skingrades,
utom några som ännu voro kvar för att hålla
sorgevakt. Vi gingo i stället dit i går.
(Jag har nämligen haft glädjen att några
dagar ha besök av en syster, tillhörande
Skandinaviska missionssällskapet av U. S.
A.)
I sällskap med evangelisten gingo vi dit
ned. Framkomna till gården, träffade vi
först ett sällskap av underhövdingar,
bröder till den döde, vilka bevakade graven.
Enligt landets sed stodo vi tysta en stund,
varefter vår evangelist, med hatten i hand,
framförde vårt ärende, att vi i likhet med
folket ville se dem under deras sorgedagar.
Vi frågade så, om vi finge gå in i gården,
vilket nådigt tilläts oss. Vi ledsagades in i
en stor hydda, och en av männen kallade
på änkorna. I sina smutsbruna filtar och
svarta dukar kommo de in, en efter en, satte
sig ned på golvet alla sex i rad, med
ryggen vänd mot oss. Tre av dem började
bittert gråta. De hade ju ändå haft sitt
beskydd; vem skall nu bli deras ägare?
O, vad hedendomen var mörk i detta
fiendens fäste! Efter en stuna bådo vi att
få ha ett möte. Männen rådgjorde med
varandra, men naturligtvis nekades vår
begäran. De kunde ej överträda deras herres
vilja. Om han än var död, så ville de
dock lyda den. Om vi tillätes predika,
skulle de onda andarna, som bodde i den
dödes ande, bortdrivas, och vi skulle
ständigt återkomma med samma begäran.
Alldeles riktiga skäl båda två, och det sade
både ja och amen i mitt hjärta. Jag
bad att få sjunga en sång för barnen men
med samma resultat. Hur mitt hjärta
ömmar för de små, som vandra i fullkomligt
mörker! Leende kommo de ut från en
mindre hydda och räckte mig händerna till
avsked och vinkade, då vi gingo nedför
stigen. Jag frågade en av männen, om han
gav mig tillåtelse att besöka hans gård.
Med ett till hälften vänligt, till hälften
små-slugt leende frågade han: »Vad ska du
göra där?» Vartill jag svarade, att jag ville
bara se honom och så sjunga en sång
för hans barn. Han sade då, att han
skulle ej vara hemma, men svaret var ej
avvisande. I Jesu namn vill jag försöka att
komma in i de många stora kraaler, vilka
genom hövdingens fiendskap varit stängda.
Vem den nye hövdingen blir, veta vi icke
ännu; men vi bedja, att Oud skall böja den
mannens hjärta och inskränka hans makt.
Mitt hjärta väntar och hoppas att se en
ny dag uppgå, då Jesus får lösa de
bundna och försätta de sönderslagna i frihet.
Mitt brev torde bli för långt, men jag
ville gärna säga ett innerligt tack till Eder
alla, älskade missionsvänner hemma, för alla
bidrag till mitt underhåll, alla förböner och
gåvor. Om ni också fått vänta förgäves
på en personlig hälsning, är dock ingen av
eder glömd, varken av mig eller missionens
Herre. Varmt tack till br. C. Björkman,
som kom ihåg mig med jullitteratur.
Då nu Gud givit mig en ny arbetsteg,
hoppas jag att få vara innesluten i edra
varma förböner. Bedjen, att jag likt »ett
utkorat redskap» blir i Mästare-handen
brukad till själars frälsning här vid
Sweetwa-ters.
Eder i Hans tjänst utgivna
Olga Lundqvist.
Sweetwaters P. O., Natal, South
A-fricå, d. 2 maj 1924.
Ett tack.
Det är några dagar sedan vi mottogo
pengar från vår kassör här ute, offergåvor från
våra kära understödjare och förebedjare på
andra sidan havet. Dessa gåvor är det, som.
gör det möjligt för oss att fortsätta i vår
gärning. Jag kände en maning att genom
vår kära budbärare T. S. sända en hälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
