Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
196
TRONS S EG RAR.
Maningsrop till Herrens
vittnen.
Väl vet jag, att alla, som tro på
Jesus, äro kallade att vara hans
vittnen. Men då jag nu vill säga några
ord till »Herrens vittnen», så har jag
synnerligast i ögonsikte dem, som
av Herren. fått den särskilda
kallelsen att mera uteslutande arbeta för
själars frälsning och de troendes
upp-byggelse.
Vi hava fått av Herren en särdeles
ärofull men ock på samma gång
ansvarsfull kallelse. Huru
viktigt, att vi äro helt uppgivna åt Gud!
Huru angeläget, att vi endast hava
Herrens ära till vårt ögonmärke
och att kärleken till Jesus^ch
själarna ensamt får vara
drivfjädern i vårt arbete, så att icke något
främmande element, såsom partisinne,
egenkärlek eller begär att vinna pris
och behag av människor får tränga
sig in i vår nitälskan. Det drager
en fruktansvärd dom med sig att
såsom Nadab och Abihu frambära
inför Herrens ansikte främmande
eld (3 Mos. 10: 1, 2). O, huru
kostlig är icke däremot i Guds ögon en
ren, oegennyttig kärlek till Herren och
själarna. Den är såsom en utgjuten
salva. Den måste vinna hjärtan för
Herren! Men utan denna kärlek äro
de största gåvor ofruktbara och en
ängels vältalighet endast en klingande
malm, en ljudande cymbal.
Av vilken vikt är det icke ock, att
Herrens vittnen besjälas av den
ödmjuka anden, som endast vill
upphöja Jesus och gärna själv träder
tillbaka i skuggan, som blott
åstundar att Jesus blir förhärligad, likasom
på förklaringsberget även Moses och
Elias trädde in i skyn och försvunno
för lärjungarnas blickar, så att de
sågo ingen utom Jesus allena.
Huru kostlig denna ödmjuka ande,
som alltid är benägen att räkna
andra yppare än sig själv och därför ock
kan utan avund och sårad egenkärlek
träda tillbaka för andra!
Gud hjälpe alla arbetare att bliva
och förbliva små, ringa och enfaldiga,
som icke hava något i och av sig
själva att komma med utan ständigt
behöva bero av Herren och erfara, att
den stora kraften är av
honom. Då skall välsignelse följa.
Nådens rika strömmar skola förspörjas
både i hjärtat och i verksamheten
(1 Petr. 5: 5).
Huru gruvligt däremot, när en
person, som varit en anspråkslös,
enfaldig Herrens arbetare, ljuvlig och
ödmjuk till sin ande, bliver stolt och
uppblåst, märkvärdig och myndig.
Man lägger nu mycket an på att vara
en stortalare. Man "kanske lägger
sina ord så väl. Men Anden,
Anden, vart har den tagit vägen?
Smörjeisen ovanifrån, var är den?
Må vi aldrig fara efter att bliva
predikanter och vältalare, utan
»arbetare» och »människofiskare.» Ty det
är just sådana Herren söker efter och
sådana han använder i sin tjänst
(Matt. 9: 38; Luk. 5: 10).
Huru är det med dig, broder, i
dag? Kanske du står nära att bliva
högmodig i ditt hjärtas tankar,
kanske du begynt att bliva en smula stor
i ditt sinne? Kanske använder Gud
dig till många själars frälsning; ■ och
du börjar tycka, att du varit ett så
utmärkt Herrens redskap. Du blev
framdragen, vann beundran och pris.
Och härav gjorde nu djävulen en
snara; och då du icke av rent hjärta gav
Herren ali äran, fångades du i
snaran, och där sitter du i dag. Det
har gått så med mången. Vakna upp
rätteligen!
O dyra bröder! Om ock alla andra
skulle sova, må dock vi vara vakna!
Vi kunna aldrig nog djupt besinna,
vilket oändligt värde Gud sätter på
de dyrbara själarna, vilka vi äro kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
