Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
199.
Nådens hav.
Se, nådens bölja svallar
l nådens hav, oändligt stort.
Ur böljan Herren kallar:
»Kom, syndane, till himlens port!»
I seklers tid han kallat,
Och än ej tystnat har hans rop;
Och nådens bölja svallat
Och svallar än bland mänskors hop.
Hur stor är icke jorden!
Hur stort och större havet då!
Än störr’ är luften vorden,
Och rymden vi ej fatta må.
Men nåden störst dock bliver
Och ej av några gränser vet,
Och Han, som nåden giver,
Är störst av allt, i evighet.
Och nådens bölja flödar,
Hon flödat har mång tusen år,
Och rikligt Herren ödar
Sin nåd på oss och med oss går.
Om nådens bölja sinat,
Allt till förgängelse nog gått;
I död då allt förtvinat,
Och frälsning ingen enda fått.
Hav tack, Guds Lamm, du rena,
Att nådens hav du tillrett har!
Guds majestät allena,
Hans kärlek stor till oss det var,
Att nådens hav upplåtits
Och att för oss den blivit fri.
Fast synd ej nog begråtits,
Av nåd i blodet renas vi.
Walfrid Bohlander.
leke känslor, utan tro.
Ett vittnesbörd av Pandita Ramabai.
Ehuruväl jag hade blivit döpt och
var en kristen, saknade jag likväl full
visshet om att jag var övergången
från döden till livet.
En dag, under det jag grubblade
på denna sak, överfölls jag av en stor
själsångest; jag ansåg nämligen, att
jag omöjligen kunde våga tro, att jag
var frälst, med mindre jag förnam
det. I samma stund började dock
den helige Ande gå till rätta med mig
för min otro; och jag insåg nu, att
dessa tankar härledde sig från otron
i mitt hjärta. Den helige Ande
visade mig, att jag ej hade att räkna med
mina känslor, utan endast att taga
Gud på hans ord och tro ordet. Och
Anden levandegjorde nu för mig
följande skriftställe, vilket hade blivit
uttalat om Abraham: »Abraham
trodde Gud, och det räknades
honom till rättfärdighet....
Den, sotn.... tror på honom,
som gör den ogudaktige rättfärdig,
honom räknas hans tro till
rättfärdighet.... Han (Abraham)
tvivlade icke på Guds löfte i otro,
utan blev fastmer starkare i sin tro;
ty han ärade Gud och var fullt viss om
att vad Gud hade lovat, det var han
också mäktig att hålla» (Rom. 4: 3, 5,
20, 21).
Det blev nu klart för mig, att jag
ägde mycket mer än Abraham, ty jag
ägde ju det ord, varigenom Gud nu,
på det yttersta av denna tid, talat till
oss genom sin Son (Hebr. 1: 1). Och
vad är det då Sonen talar? Jo,
detta: Sannerligen, sannerligen
säger \ a g eder: den som hör
mina ord och tror honom, s om
har sänt mig, han har evigt
liv och kommer icke under
någon dom, utan har övergått
från döden till livet (Joh. 5:
24).
Allt vad vi ha att göra är sålunda
att tro Herrens klara och otvetydiga
ord. Våra känslor hava ingenting att
göra med det spörsmålet, om vi hava
övergått från döden till livet. Detta
var något av det, som den helige
Ande i den stunden lärde mig, och
varigenom han förde mig ut från o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
