Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR :-: KONFERENSNUMMER.
En lärjunge från apostlatiden.
Apg. 9: 10—20.
(Predikan — i sammandrag — av pastor Birger Eriksson i Nyköping vid årskonferensen
å Torp).
Apostlagärningarna är icke enbart
bönemötenas och de stora
väckelsernas bok. Den ger oss också
en förteckning på enskilda, för Gud
helgade personer, vilka danades och
fostrades mitt uppe i den härliga
väckelserörelsen för att tjäna Herren
och gå hans ärenden. En sådan
person var Ananias.
Han var en lärjunge.
Därav förstå vi, att han ännu icke var
fullärd. Han var fortfarande kvar i
den himmelska skolan och liknar en
Maria vid Mästarens fötter eller en
Johannes, lutad till Jesu bröst. Vi
ha fortfarande mycket att lära av
Jesus. Den helige Ande erbjuder sig
att bliva vår läromästare. »Han skall
lära eder allt och påminna eder allt,
vad jag har sagt eder.»
Han var en hörsam 1 ä r j
un-g e. När Herren kallade, kunde han
svara: »Här är jag.» Hans öra var
öppnat, så att han kunde höra på
lärjungasätt (Jes. 50: 4). Det är
dyrbart att få höra Guds ord predikas
i sammankomsterna, men intet
överväger dock de heliga stunder, då Gud
talar till oss i den enskilda
bönekammaren.
Hans ögon voro också
öppna för himmelska syner. Det
heter ju: »Herren sade till honom
i en syn.» Huru mycket av det
himmelska skulle vi icke få se, om våra
hjärteögon voro upplysta (Ef. 1:18)
eller smorda med ögonsalva (Uppb.
3: 18).
Han hörde till dem, som få
uppdrag av Gud. Det var icke
fråga om att hålla en predikan eller
utföra något stort i det offentliga.
Uppdraget var av privat natur men
mycket viktigt. En gråtande,
kämpande Saulus skulle föras ut i
frälsningens saliga frihet. Gud ger
fortfarande enahanda uppdrag. Många
gråta och bedja i ensamhet. De
behöva en Jesu lärjunge, som kan bedja
dem loss.
Ananias vill vara viss på
sin sak, innan han går åstad.
Därför framlägger han för Herren,
vad han hade hört om Saulus. Hör
vad han säger: Denne man har gjort
mycket ont mot dina heliga i
Jerusalem, han har fullmakt med sig från
prästerna, och han skall ju fängsla
dem som här åkalla ditt namn. Detta
är vad Ananias vet rörande Saulus.
Men Gud vet något mera. Och han
låter sin lärjunge få veta det. Hans
utlåtande lyder såhär: »Se han
beder . . ., han har sett en syn . . .,
denne är mig ett utkorat redskap . .
han skall lida mycket för mitt namns
skull.» Det är lyckligast för oss, om
vi kunna bära med oss Guds
utlåtande rörande själar, vilka vi skola
söka föra ut ur synd och nöd. Då
blir man viss, förutsatt att man
besjälas av villighetens Ande.
Vi beakta också, att Ananias
går åstad utan dröjsmål. Han
lydde genast. Många olyckliga
själar äro ännu kvar i kampen och
mörkret, därför att den av Gud utkorade
budbäraren dröjt. Det är evighets-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
