- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
297

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

297.

vår Guds och Frälsares eviga rike,
genom vilkas förmedling detta
tillskott i arbetskrafterna skett.

önskligt vore, om det kunde bliva
ett intimare och innerligare samarbete
mellan de båda evangelist- och
missionärskårerna. Vi känna, att vi
behöva eder, kära kamrater, edra
förböner, edert intresse och edra brev
nu och då. Vi vilja bedja för eder
och följa med intresse edert arbete, så
långt vi få kännedom om det. Vi
tillönska eder också lycka och
framgång under det nya arbetsåret. »Snart
är striden slutad, och vila vi få.»

Edra i Herren varmt tillgivna
Kinakamrater genom

John L. C1 a s s o n.
Hunyüan, Sha., North China, i juli
1924.

Från Sydafrika.

Itongasi M. S., Munster P. O., Natal, S.
Afrika, den 3 aug. 1924.

Kära läsare och redaktör av T. S.!

Guds frid!

»Jesus tog bröden, tackade och delade
ut åt dem.» Joh. 6: 11.

folkskaran var stor. Den lille gossens
bröd voro små och ringa, men i den store
Mästarens välsignade händer växte det lilla,
räckte till och blev över. * Pilten måste ha
blivit storligen förvånad över att hans
matsäck räckte till att mätta så många.

Då vi i går afton fingo brev från broder
Aug. Karlsson med hälsning från
Torpkonferensen, fördes mina tankar till denna
sköna berättelse i Joh. 6. I jämförelse med
de större missionssällskapen med sina stora
resurser kan väl vårt lilla förbund liknas
vid den lille pilten. Ringa och olärda ha
vittnena varit, men ändå ha skaror genom
dem blivit mättade av livets ord, både
hemma, i Kina och i Zulu. leke ha förråden

varit stora i missionskassorna, men år efter
år har det räckt till. Ha vi någon gång
fruktat för hur det skulle gå, så ha vi
alltid fått nya bevis för att Han kan hjälpa ...
Ja, Herren hjälper, förlåter synder, helår
brister och frälsar syndare av alla slag.

Det är många år sedan jag första
gången såg den gamle hedningen uSengwazi.
Hans hår var redan då vitt och hans stämma
skälvande. En och annan gång har han
under årens lopp kommit till
missionsstationen men aldrig på något möte. Då jag
besökt hans kraal, har han alltid kallat sitt
folk tillsammans och själv lyssnat till
evangelii budskap, men då jag uppmanat honom
att utvälja Herren, har jag alltid fått samma
svar: »Jag är nu för gammal att bliva
en kristen.» Länge har han varit nästan
blind men kan ändå höra bra. Då Harrv
Anderson och jag för någon tid sedan
besökte hans kraal, satt den gamle utanför sin
hydda. Då vi hälsat och satt oss ned på
jorden jämte honom, hjälpes vi åt att tala
med honom om tron på Jesus. Då vi
frågade honom, om han nu i sista stund ville
bliva en kristen, så lyste hans ansikte upp, i
det han sade: »Jag vill». Även hans
hustru, soin är något yngre än han, beslutade
sig för att göra detsamma. Den omkring
hundra år gamle hedningen blev som ett
barn igen, och då jag för några dagar
sedan åter besökte dem, voro de båda
mycket glada över att jag kom. Ja, Gud
är mäktig att frälsa både unga och gamla.
På vårt sista möte stod en liten
söndagsskolflicka upp och tillkännagav sitt beslut att
följa Jesus.

Då jag i början av denna vecka red till
en av våra utstationer, kände jag mig trött
och modfälld. Jag hade hört, att två
kristna kvinnor på denna plats hade blivit
o-ense, och jag skulle nu hålla rättegång. Då
jag vid middagstiden kom fram, voro redan
de kristna samlade, och då jag av
evangelisten fått en skål majsgröt, som smakade
bra, så började mötet. Guds Ande öppnade
ordets dorr och även människornas hjärtan.
Det var en god inledning till rättegången,
ty innan vi hunno börja den, räckte de
båda kvinnorna varandra handen och bekän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:48:01 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ts/1924/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free