Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
TRONS SEGRAR.
gar, dit Jesus gått i förväg för att bereda
rum åt oss. Därifrån skall han snart åter
komma för att taga de sina hem till sig.
Intill dess — må vi alla vara trogna!
En fridens hälsning till alla kamrater och
trossyskon.
Einar Svensson.
De yngres avdelning.
Ordhållighet.
»Karl! Ivarl!» ljöd en klar stämma ut
över allmänningen.
»Det är mamma, som ropar», utropade en
av gossarna och kastade ögonblickligen sin
klubba ifrån sig samt ryckte til! sig sin
röck och mössa.
»Gå inte än!» »Spela ut detta spelet!»
ljöd det från olika håll.
»Nej, jag måste gå på minuten. Jag har
lovat mamma att komma, så snart hon
ropar.»
»Asch, du kan ju säga, att du inte
hörde det.»
»Men det gjorde jag ju.»
»Det kan ju inte hon veta.»
»Men jag vet det. Och —.»
»Ah, låt honom hellre gå», sade en av
pojkarna, »du kommer likväl ingen vart
med honom.»
»Jag skulle då rakt inte vilja vara ett sådant
dibarn, som sprang så där ögonblickligen»,
anmärkte en annan.
»Att hålla sitt ord till sin mor, räknar jag
visst inte för barnslighet», svarade Karl,
»jag räknar det hellre som manlighet. Och
tro mig, den gosse, som inte gör det,
han kommer inte heller att hålla sitt ord
till andra.» Därpå skyndade han i väg
hemåt.
Trettio år därefter träffa vi Karl som
välbärgad affärsman i en stor stad, och hans
affärsvänner sade om honom, att hans
blotta ord var lika tillförlitligt som en skriftlig
förbindelse. Själv avgav han följande för-
klaring på detta: »Som gosse bröt jag
aldrig mitt givna löfte, huru stor än
frestelsen ibland kunde vara. Och detta blev
mig en vana, som sedermera följt mig
genom livet.»
Bengts bön.
»Jag bad till Gud häromkvällen, men han
svarade mig inte; och nu vill jag inte mer
be till honom», sade Bengt till sin moder,
när han skulle gå till sängs.
»Kanhända Gud inte ansåg din bön vara så
alldeles förståndig», svarade modern, »vad
bad du om?»
»Jag bad, att det måtte bli vackert väder
i går; och det var jd en god bön, men
likväl så regnade det hela da’n», svarade
Bengt; »jag tycker då rakt inte, att Gud
håller sina löften.»
Modern förstod mycket väl sin
åttaårige gosse; i sitt eget trosliv hade hon haft att
kämpa emot samma svårighet, och det hade
tagit tid, innan hon kom till vila.
Uppsändande en tyst bön om vägledning, tog hon
därför en liten stel och motsträvig hand i
sin och sade: »Mitt barn! Gud hör alltid
våra böner, men han bönhör oss inte alltid
just på det sättet, som vi helst önska, liksom
en mamma inte alltid kan ge sin lille
gosse, vad han har lust till och ber om. Gud
bönhör oss alltid på det sätt, som är oss
nyttigast och bäst, och dessutom har han ju
även annat och andra att taga hänsyn till
än en liten gosses önskningar. Du bad, att
det inte måtte regna, men om nu blommorna,
gräset och den spirande säden behövde
regn, var det då inte viktigare, att han tog
hänsyn därtill än till en liten gosses
önskningar? Och vem vet? Om det inte regnat
i går, kunde det kanske ha hänt min lille
gosse något illa, som Gud såg, att endast
ett regnväder kunde förhindra.»
Bengts ansikte blev tankfullt. Efter ett
ögonblick blickade han upp till sin moder
och sade: »Tror mamma, att .Gud kom ihåg,
huru dålig jag blev häromdagen, då jag
spelat boll hela da’n?»
»Gud har recla på allt, som händer dig»,
svarade modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
