Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
De yngres avdelning.
Tages syster.
Till sitt yttre var hon en ganska vanlig
flicka, och jag skulle troligen inte alis lagt
märke till henne, upptagen som jag var
med ^tt invänta mitt tåg, om jag inte hade
fått lyssna till ett samtal mellan henne och
tvenne väninnor.
»Låt oss då inte vänta längre på
honom», sade den ena och drog henne i
armen.
»Men jag har lovat att vänta på honom»,
ljöd det allvarliga svaret, »och därför kan
jag inte gå utan honom, Sara.»
»Asch, vad skulle det betyda, det är ju
bara din bror!»
»Jo», svarade Rosa med fast men vänlig
stämma, »jag är lika samvetsgrann mot
Tage som mot någon annan. Och han är
van vid att jag håller mina löften, och
räknar därpå. Och dessutom säger mamma,
att det är lika styggt att bryta ett
löfte som att säga en osanning; och detta vill
jag då visst inte göra.»
»Men var håller han då till, och vad tar
han sig för?» sade den andra flickan, »han
borde dock nu ha kommit hit.»
»Han skulle uträtta ett ärende åt pappa
och sedan möta oss här kl. 2 för att följa
med’ oss på utflykten.»
»Jag är rädd för att vi komma för sent»,
brummade den andra flickan.
»Ja, det göra vi då alldeles säkert», sade
Sara.
»Så gå då ni båda och vänta inte på mig»,
sade Rosa lugnt, »ty utan Tage kan jag
inte gå.»
»Äh, det ser ju så illa ut, om vi gå ifrån
dig», sade Sara.
»Nej, se där! Där kommer han ju!»
utropade den andra flickan, och i samma nu
varsnade jag en tio års gosse komma
springande framåt gatan. Strax efter stod han
bredvid de tre väninnorna och frågade
ängsligt: »Ni ha väl inte väntat alltför länge
på mig?»
»Nu riktades min uppmärksamhet mot
Tage; inte heller hos honom kunde jag upp-
SEGRAR. 319.
täcka något särskilt märkvärdigt, om icke
just hans ljusa, glada ansikte; men systerns
ögon vilade kärleksfullt på honom, under
det hon svarade: »Nej, Tage, blott
några få minuter.»
»Se här, Rosa», sade han, »jag har tagit
med mig din regnkrage och dina galoscher,
himlen är mulen, och jag är nästan säker på
att det blir regn, innan vi komma hem. Nej
du skall inte taga dem», sade han och höll
hårt om dem, »jag ville bara tala om för
dig, att de finnas till reds.»
»Mycken tack skall du ha, Tage», sade
hon hjärtligt, »jag kommer troligtvis att
behöva dem.»
Därpå begåvo de sig i väg, men under
det Sara gick där bredvid Rosa,
anmärkte hon, full av förundran: »Vad ni båda
äro artiga och älskvärda mot varandra! Äro
ni alltid sådana?»
In memoriam.
Evangelist Fredrik Karlsson.
Skördeman från livets land!
Kunde du ana, vilket ärofullt uppdrag
Konungen gav dig den stund, då denne vår
kamrat skulle befordras till evig vapenvila?
Huru grym du, Död, än synes, kunde ingen
fruktan injagas i häroldens hjärta. Nej, du
var efterlängtad. Allt var klart. Hans
längtan var att skåda Konungen.–-
Undertecknad ägde förmånen att besöka
vår kamrat under hans sista sjukdom. Guds
vilja att hemförlova sin trötte tjänare var
då klar för honom. Samtalet rörde sig
ändock om det som var hela hans liv:
själaräddningsarbetet. Han uttryckte sin
känsla med Pauli ord: »bådadera ligger mig
hårt om hjärtat». — »Men», tillade han,
Guds vilja är den bästa.» Huru innerlig var
ej bönen: »Välsigna alla dina små
evangelister, Gud! Du känner dem.» Vår kamrat
kunde ej röra strängarna mer» Sången
hade tystnat här. Nog skulle han velat
sjunga nu som i sin krafts dagar:
»Jag skyndar fram emot Abraham,
När vi möts på gatorna av guld.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
