Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
329.
Vad en bibel kan uträtta.
En ung änka, mrs B. i Dublin,
romersk-katolsk, mycket samvetsgrann
och ordentlig med sina religiösa
övningar men ständigt orolig till följd av
sin syndabörda, berättade för sin
biktfader om sina inre bekymmer.
Efter att hava försökt andra medel,
yrkade han på, att hon, för att avleda
sina tankar, skulle gå på Dublin
Rotunda och höra en humoristisk och
underhållande föreläsare, och han till
och med skaffade henne biljett till
underhållningen.
Mrs B. tog fel både på timmen och
platsen och kom i stället av misstag
in i en av de smärre salarna i den
stora publika byggnaden, där ett
protestantiskt bönemöte hölls. Hon
kunde icke komma ut utan att väcka
mycken uppmärksamhet, och så stannade
hon länge nog för att få höra böner,
som förvånade henne genom sitt
enkla närmande till Gud, och ett stycke
ur Ebreerbrevet 10: 1—18, som för
henne klargjorde en ny lära angående
syndernas förlåtelse, åtföljd av en
klar utläggning och tillämpning samt
styrkt genom parallellställen från
andra nytestamentliga skrifter. Allt detta
var öppnandet av en absolut ny dörr
till tro och hopp, som förvånade och
lugnade henne.
När det lilla mötet slutade,
samlade hon allt sitt mod och gick upp
till den som talat och frågade honom,
vilken bok han hade läst ur. Då han
fann, att damen aldrig ägt en bibel,
sade han: »Jag skall låna er min,
läs de förstrukna meningarna, men låt
mig få den tillbaka om några dagar,
ty den är den dyrbaraste sak jag
äger.»
Under de närmaste få dagarna
glömdes allt annat. Ljuset sken på
hennes förstånd; den börda, som länge
tyngt på hennes samvete, rullade bort;
och Guds frid fyllde hennes hjärta och
sinne.
Tiden för att återlämna bibeln var
inne. Men djupt upptagen av att
studera och försänkt i tankar, märkte
hon inte, att någon kom in i hennes
rum. Hennes biktfader stod framför
henne.
»Vad har hänt med er?» sade han.
»Jag har inte hört, hur ni tyckte om
underhållningen, och som jag ej såg
er i mässan i söndags, tänkte jag,
att ni möjligen var sjuk.»
Det hade varit hennes mening att
hålla saken hemlig en tid åtminstone,
men nu, oförberedd, talade hon om
hela historien — hur hon tog fel på
rum, hur hon försökte gå därifrån, de
ord hon hört, den bok lion lånat och
sist av allt, den glädje och det lugn,
som fyllde hennes hjärta.
När hon kastade en blick på hans
ansikte, var det svart av ilska. »Giv
mig den boken», ropade han.
»Den är inte min», svarade hon.
»Giv den till mig», var hans svar,
»eller kommer er själ att i evighet
bliva fördömd. Den villoanden har
nära på fått er ned i helvetet, och
varken han eller ni ska någonsin läsa
boken igen.» Han ryckte den till sig,
stoppade den i sin ficka och gick
ut ur rummet.
Hon satt som förstenad. Den
förskräckliga blicken trängde rakt
igenom henne. Endast de, som äro
födda och uppfostrade inom den
romerska kyrkan, känna den namnlösa
fruktan, som prästerskapets makt kan
inge. Så tänkte hon gå till mannen,
som lånat henne bibeln. Hans adress
stod i den, men hon kunde inte
minnas den och visste ej vart hon skulle
skriva.
Dagar gingo, men hennes biktfader,
förr en så gärna sedd gäst, men nu
så fruktad, kom ej. Efter fjorton
dagar eiler mer vågade mrs B. att
besöka honom och att göra ett försök,
om ej försent, att få tillbaka boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
