Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
393.
Men läs, som det står: »Den, som på
ett ovärdigt sätt (v. 27; g. ö.: ovär
digt, icke: ovärdig!)», nämligen
»utan att göra åtskillnad mellan
Herrens lekamen och annan spis» (v. 29)
äter detta bröd och dricker Herrens
kalk, »han äter och dricker en dorr,
över sig.» Denna bestod i sjukdom
och en för tidig död (v. 30). Och
avsikten med densamma var, att de i c>
k e skulle bliva fördömda (v. 32).
Alltså: Är du ett Guds bam, som
längtar efter »mera av Jesus», så gå
ofta och -frimodigt till nattvardsbor-»
det! Välsignelsens kalk är en
delaktighet av Kristi blod, och brödet en
delaktighet av Kristi kropp. (1 Kor.
10: 16.) Gör det till din välsignade
Frälsares åminnelse. Du får
därigenom även vara med om att förkunna
Herrens död, till dess han kommer,
och blir själv påmind om den
underbara stund, då du skall få äta och
dricka det nytt vid Mästarens eget
bord i Guds rike.
Brödragemenskapen. Vilken
underbar verklighet bakom dessa
enkla ord: »Alla de som trodde höllo
sig tillsammans–-», och:
»ständigt, var dag, voro de endräktigt
tillsammans –-.» (Apg. 2: 44, 46.)
Jag förstår vad det innebär, av egen
välsignad erfarenhet. Gud vare tack!
Men varför är det en sådan brist på
gemenskap i våra dagar? Läs 1 Kor.
3: 1—4; 11: 17—19; Gal. 5: 19, 20,
så tänker jag, du skall förstå det. Må
Herren öppna våra ögon för hur
jämmerligt det är ställt, men även visa
oss, hur välsignat det kunde
vara. »Låtom oss icke övergiva vår
församlingsgemenskap, såsom somliga
hava för sed, utan må vi förmana
varandra — detta så mycket mer, som I
sen, huru ’dagen’ nalkas.» (Hebr.
10: 25.) Ja, må vi förmana
varandra och älska varandra och vara ens
till sinnes! Låt oss hålla ihop! Hur
är det med våra s. k. enskilda möten?
Hur är det med de gemensamma stun-
derna kring Guds ord? Längta vi
efter dem? Jag skulle tro, att det i
regel är de s. k. predikningarna, som
mest besökas även av Guds folk,
medan deltagarna i bibelstudierna —
om det över huvud existerar några
regelbundna sådana — äro fåtaligt
besökta. Ack, för den, som något
smakat »det goda Guds ord», finnes intet
ljuvligare än att tillsammans med
nådesyskon sitta ned kring bibeln. —
Hur är det vidare med de
gemensamma bönestunderna? Är den skaran
stor, som på din ort troget samlas för
att i bön frambära såväl Guds
församling där som den oomvända
världen runtomkring? Deltagareantalet i
bibel- och bönestunderna talar ett högt
och tydligt språk om det andliga
livets halt.
»Dessa höllo fast vid apostlarnas
undervisning och brödragemenskapen,
vid brödsbrytelsen och bönerna.» O
Herre, må ditt ord hava framgång även
ibland oss! Må det bliva älskat och
känt! Giv oss bönens ande, Herre!
Och »smält allt, vad åtskilt är,
tillsammans, gör varmt, vad nu är ljumt och
kallt–-!» Låt oss ännu få
glädjas över att på mången plats i hela
skaran av dem som tro är ett hjärta
och en själ! Herre, vi bedja med dig,
att ali a, som tro på dig, må vara
fullkomligt förenade till ett, så att
världen kan förstå, att Fadern har
sänt dig, och att Fadern har älskat
oss såsom han har älskat dig, Herre
Jesus! Amen.
Ett vittnesbörd i dödens stund.
Då William Booth,
Frälsningsarméns stiftare, låg på sin dödsbädd,
yttrade han: »Guds löften äro
sanna! De äro sanna, om —
om 1 b 1 o 11 v i 1 j e n tro.»
Strax efter det han avlagt denna
bekännelse, öppnade pärleporten sig
för denna Guds tjänare, som då fick
gå in för att skåda sin Herre ansikte
mot ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
