Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TRONS SEGRAR
»På försoningsdagen skolen I blåsa i
basun över hela edert land» (3 Mos. 25:9 b.).
Detta är en högst anmärknings-
värd föreskrift, men den står i nog-
grant sammanhang med Guds ord i
övrigt. Försoningen måste gå före
jubelåret. Intet jubel utan blodsut-
gjutelse. Ingen förlossning ur slave-
riet och återvändande till arvsbesitt-
ningen utan Lammets försonande
blod. Rabbinerna säga: »Ingen vet
vad smärta är, som icke på den stora
försoningsdagen har sett överstepräs-
ten ingå i helgedomen med folkets
synder, men ingen vet heller vad fröjd
är, som icke har sett översteprästen
komma ut därifrån med syndernas
förlåtelse för folket.»
Därutanför lågo de fromma, djupt
nedböjda och lyssnande efter klangen
från de gyllene bjällrorna (2 Mos.
28:34—35), varpå de kunde höra, att
översteprästen rörde sig där inne.
Han hade med sig blodet från synd-
offersbocken och skulle bära detta
längst in i helgedomen, i det allra-
heligaste, till försoning för folket,
och stänka det på och framför nåda-
stolen (3 Mos. 16:15). Skulle offret
bliva mottaget? Där ute var man i
stor spänning och ängslig förbidan.
Men så snart man åter hörde de
gyllene bjällrorna och såg överste-
prästen komma ut med upplyfta hän-
der och uttala välsignelsen: »Herren
välsigne dig och bevare dig; Herren
låte sitt ansikte lysa över dig och
vare dig nådig; Herren vände sitt an-
sikte till dig och give dig frid» (4
Mos. 6:24—26), då förbyttes den
ängsliga spänningen i jubel bland de
fromma.
Men på den särskilda stora
försoningsdag, som föregick
jubelåret, blev denna jubelton sju-
dubblad på grund av de omfattande
välsignelser, som voro förbundna
med denna jubelårs-försoningsdag.
Vi leva i en tid, då man erbjuder
människorna de mest olika lösningar,
den ena naturligtvis finare än den
andra, på alla ekonomiska och and-
liga problem. Pacifism, ekumenism,
socialism, kommunism, världsspråk,
teosofi, spiritism, oxfordism o. s.
v. äro några av de finaste och
nyaste namnen på sådana mänskliga
system, vilka med större eller mindre
säkerhet garanteras skola »förvandla»
världen och åstadkomma »den gyllene
tidsåldern». Men Skriften förmanar
oss att hålla oss till Kristus och Hans
försoning. Utan Lammets blod gi-
ves varken syndernas förlåtelse eller
förlossning (Ef. 1:7; Hebr. 9:22).
Räkna med jubelåret!
Ingen lag hade ett så stort inflytan-
de på och var så invävt i Israels
nationella liv som just lagen om
jubelåret. Man var tvungen att
alltid räkna därmed, och härpå berod-
de värdet av jordiska ägodelar:
»... efter antalet år till jubelåret skall
du betala din nästa, efter antalet årsgrödor
skaill han få betalning av dig. Allteftersom
åren äro flera, skall du höja priset, och
allteftersom åren äro färre, skall du sänka
priset; ty ett visst antal grödor är det han
säljer till dig» (3 Mos. 25:15—16).
Var jubelåret nära, hade egendo-
men sålunda mindre värde, än när det
var avlägset. Den första tanken vid
köp’ eller försäljning var också alltid
denna: »När inträder jubel-
året?» Ty då detta inträdde, måste
all egendom obönhörligen återställas
i den ursprunglige ägarens händer.
3 Mos. 25:28. Om någon var så
lycklig, att han hade en bördeman
(goél), var det dennes skyldighet att
återköpa egendomen och köpa trälen
fri, men hade den fattige israeliten
ingen sådan förlossare, återgavs egen-
domen vid jubelårets inträde utan er-
sättning åt honom, och hade han själv
måst sälja sig som träl åt en främ-
mande herre, måste denne giva ho-
nom fri på jubelåret.
Vilken lärdom är icke detta för Her-
rens heliga! Och det borde även va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
