Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
ra. När Herrens Ande kommer, så
giver Han profetior till församlingens
uppbyggelse. I Guds hus äro vi näm-
ligen söner och döttrar till vår ställ-
ning men tjänare och tjänarinnor i
tjänsten. Och då vår Fader har sö-
ner och döttrar i hemmet —• försam-
lingen —, så efterlyser Han inga
tjänare och tjänarinnor. Söner och
döttrar tjänar nämligen också bättre
än de lejda tjänarna och tjänarinnor-
na.
Det omöjliga möjligt.
Evangelisten Helge Hagdahl
inledde eftermiddagens möte och ta-
lade över Luk. 5:1—11. Ibland upp-
täcka vi, att mycket, som till synes
var omöjligt, likväl blev möjligt. Pet-
rus gjorde tvenne upptäckter, enligt
vad som omtalas i texten. Och utan
den ena upptäckten komma vi aldrig
till den andra. Den första upptäck-
ten, lärjungen gjorde, sammanfattas
i hans ord: »Jag är en syndig män-
niska.» Detta är en nödvändig upp-
täckt, som vi måste göra, och Anden
sr den som överbevisar om synd. Här
är det icke fråga om ett allmänt ut-
tryckssätt: »Jag fattig, syndig män-
niska», nej, här måste det bliva en
personlig hjärteupplevelse av hjärtats
fördärvade natur, det fallna släktets
arv. Här ha vi i sanning anledning
sjunga: »Kom, huldaste förbarmare,
som Herde in bland fåren.» En kvin-
na tyckte icke om denna psalm, ty hon
menade, att den frälste är ingen arm
syndare. Men hon gjorde med lär-
jungen upptäckten angående sig själv,
och hon sjöng sedan som »en arm
syndare». Naturligtvis är det i detta
sammanhang fråga om frälsta arma
syndare. Och ju längre vi sitta un-
der Ordets inflytande, ju mera fördju-
pas känslan av vår egen ringhet och
orenhet, och vi sjunga med de gamle*
»Vik ej ur mitt hjärta, hälsosamma
smärta: andens fattigdom.»
SEGRAEL. 317
Den andra upptäckten, som följde
för Petrus, var den, att Han lärde
känna sin Jesus ännu bättre. Jesus
kom honom nära och steg till sist i
Petrus’ båt. Ju närmare vi komma
Kristus, ju mera Stilla för ordet och
Anden vi bliva, ju mera skola vi lära
känna Syndabäraren, Försonaren, och
vi sjunga: »En blick på den korsfäste
livet mig ger.»
Så fick Simon den förmånen att bliva
undervisad av Jesus. Efter en natt
av förspilld möda kom befallningen:
»Lägg ut på djupet». O, hur gott att
Kristus känner oss ut och in! Han
vet allt om våra fåfänga strävanden.
Och huru gott att Petrus ej blev av-
visad i sin känsla av ringhet och
synd! Genom det rikliga byte, han
fick, uppenbarades än vidare Kristi
makt, och det bävande hjärtat fick
hugnad. Det är en salig upplevelse.
Strax därpå följer den gudomliga
kallelsen: Frälst för att bliva männi-
skofiskare. Det kom en dag, då Pet-
rus bättre förstod, vad detta uppdrag
innebar. Då han fäste blicken på
sig själv, gick det dåligt, men då han
fört båten i land och började följa
Jesus, fick han uppleva Kristi makt
att göra honom till människofiskare-
Må också vi hålla ut efter att hava
gjort erfarenheten: »Jag är en syn-
dare», men sedan också fått en rikare
upplevelse av gemenskapen med Kris-
tus, Hans uppdrag och Hans maktj
som följer detta uppdrag.
Klippan, som blev mig för hög.
Nästa talare stannade inför Ps. 65:
1—5. »För mig upp på en klippa,
som eljest blir mig för hög.» Det
heter om tornbyggaren i Luk. 14:
28—32, att han »lade själv grunden».
Den kärlek, en människa av naturen
har till sig själv, utgör grunden i hen-
nes eget tornbygge. I nästa våning
skall kärleken till nästan bo, och
överst kärleken till Gud. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
