Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
~ 53
»Mer helighet giv mig,
Mer mildhet, o Gud,
Mer sorg över synden,
Mer lust för Ditt bud,
Mer håg till att tjäna
Och ej söka lön,
Mer tro på min Jesus,
Mer kraft i min bön!»
Vi ha redan omnämnt, huru nära
barnen stodo hans hjärta. Han
gladde sig, när han kunde få samtala med
dem och lära dem en sångvers eller
en livlig kör. Även den vardagligaste
upplevelse kunde ge honom ämne till
sång. Såsom Spurgeon skrev
predikningar, var han drog fram, så
författade Bliss sånger, var han drog fram.
Och var och en av dessa var en
predikan.
Då han en julafton tillsammans med
sin hustru var ute för att göra
julinköp, såg han en halvt förhungrad,
trasig liten flicka stå utanför ett
skyltfönster och med begärliga blickar
betrakta de däri utställda leksakerna.
Han stannade bredvid henne och sade
i vänlig ton: »Sök nu upp åt dig
något som du riktigt tycker om, så
skall jag gå med dig in och köpa det
till dig.» Han menade fullt allvar med
sitt erbjudande, ty det var honom
alltid en lust att bereda ett barn glädje.
Men den lilla kastade till honom en
misstrogen blick, svepte schalen
fastare kring sig och sprang sin väg.
»Precis så behandla syndarne Herren
Jesus», sade Bliss besviken. »Det
gjorde mig verkligen ont in i själen, att
den lilla inte ville låta mig skänka
henne någon sak utan i stället
misstrodde mig, fast jag så gärna berett
henne en smula glädje. Jag tror,
att i£g nu kan bättre tänka mig in i
hur F’i visaren skall känna det, när vi
icke tro på Hans dyrbara löften.»
Vem vet? Kanske också detta barn,
som nu så skamligt visade ifrån sig
den erbjudna gåvan, en annan gång
befann sig bland en barnskara, som
sjöng någon av den vänlige farbrorns
sånger och sålunda drogs med sitt
hjärta till den store Barnavännen?
Med vilken glädje barnen brukade
de friska körer, Bliss lärde dem!
Det var vid ett frukostbord i
Chicago han skrev ord och melodi till
den vackra sången, som alltsedan dess
tonat ur tusende barns strupar i alla
delar av världen:
»Jag är så glad, att mig Gud håller
kär,
Boken, Han gav mig, mitt hjärta det
lär.
Härliga ting uti bibeln jag ser;
Störst är dock det, att sin nåd Han
mig ger.
Skulle ej jag Honom älska också,
Han, som i döden för mig ville gå?
O, när på korset min Jesus jag ser,
Jublar mitt hjärta och tvivlar ej mer.
Jag är så glad, att Jesus är min,
Jesus är min, Jesus är min.
Jesus är även min.»
Några av hans mest bekanta sånger
författade han, sedan han hört en
särskilt kraftig predikan eller en god
och träffande berättelse. Så hade
Moody en gång anfört nedanstående
berättelse i hans närvaro:
»Under en stormig natt, när
vågorna tornade upp sig som höga berg
och ingen vänlig stjärna lyste,
närmade sig ett gungande fartyg Clevelands
hamn.
’Är ni säker på att detta är
Cleve-land?’ frågade kaptenen styrmannen,
enär han blott såg ett enda ljus från
fyren.
’Alldeles säker, herr kapten!’
svarade denne.
’Var äro de nedre ljusen?’
’De måste vara släckta.’
’Tror ni, att ni kan gå in i hamnen,
styrman?’
’Vi måste komma in, annars gå vi
under, herr kapten!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
