Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
3 i 9
efter att nå fram till himlabordet.
»Given I dem att äta!» Sedan är det
Guds sak att välsigna. Folket
behöver ej gå bort, ty Guds ord är ett
levande bröd och ett friskt vatten till
liv genom oss. Giv dig då själv till
tjänsten! Han gav sitt allt för dig.
(Forts.)
Brev från Edith Öqvist.
Lingkiu den IS juli 193b.
Älskade missionsvänner!
Frid!
»Av Hans fullhet hava vi alla
fått och nåd för nåd».
För en tid sedan fick jag ett brev från
en syster, som skrev: »Så snart T. S.
kommer, tittar jag efter, om det är något brev
från dig». Och för att hon icke skall
behöva vänta förgäves — och kanske det är
flera som vänta brev — så vill jag sända
eder alla en hälsning. Genom vår kära
T. S. ser jag, vänner, att ni icke glömt
oss här ute, utan edra förböner följa oss.
Vad var det som drev kommunisthärarna
tillbaka, när det såg som mest hotande ut
i april mån. i år? Jo, alldeles säkert edra
och våra böner. Här ute i Kina äro
kommunisterna lika fruktade som rövarna.
Många missionärer måste lämna sina stationer,
och vid ett par tillfällen undrade vi, om
vi skulle nödgas handla på samma sätt.
Vi tänkte packa ihop litet, men det gick
inte att packa, det var som om era osynlig
hand hållit oss tillbaka. Men bönevägen,
den var öppen, och den blev anlitad. Fluru
beroende äro vi icke av att få gå till vår
himmelske Fader med allt!
Som ni genom brev redan ha sett, hade
vi sjuka kamrater här från i början av
mars till den 8 juni med undantag av 4
dagar. Det var broder Wallin, som var
sjuk i reumatisk feber, och broder
Silfwer-brand och deras lilla flicka i smittkoppor.
Även då fingo vi pröva Herrens trofasthet
och uppfylleisen av löftet: »Åkalla rnig i
nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall
prisa mig». Nog undrade jag ibland,
varför kamraterna skulle komma hit och vara
sjuka. Men då kom ett yttrande av br.
Wallin åter och åter för mig: »Jag är
glad, att jag kom hit, så att vi fingo hjälp
i bönen». Så få vi genom bönen hjälpa
varandra; och alla Guds barns böner bliva
som en kedja, som förenar oss här nere
och binder oss närmare vid Gud och det
himmelska.
Genom Guds ingripande fingo våra
kamrater hälsa och krafter tillbaka. Sedan allt
var över, skrev en syster från Ö. M. till
mig: »Ni kunna vara glada, som fått se
edra kamrater bliva friska. Värre är det
för oss, som den senaste tiden fått bädda
ned tre av våra kamrater». Ja, våra kära
kamrater inom Ö. M. ha varit hårt
prövade. Vi förstå inte nu Guds
handlingssätt, men när vi komma hem, skola alla
varför få svar.
Som broder Wallin genom sjukdom blev
hindrad att hjälpa oss med mötena i
början av mars, fingo vi i stället hans hjälp
vid påskmötena, och det voro vi så glada
över. Broder Silfwerbrand fick efter och
i följd av sin. sjukdom hjälpa oss med
stormötet i början av juni. Vi hade
mycket folk, goda möten och därtill
dopför-rättning, då 18 personer döptes. Broder
Melin fick då för första gången tjänstgöra
vid en dopförrättning i Kina. Och det gick
utmärkt, ty nu ha vi fått oss en
präktig dopgrav. Rikligt med vatten var det,
och många stego med glädjestrålande
ansikten ned i dopets grav. Det var fröjd
och glädje i mångas hjärtan, och kanske icke
minst i dopförrättarens. Må han i
fortsättningen få vara med om många liknande
dopförrättningar här i Lingkiu! Det är min
bön och önskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
