Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 TRONS J SEGRAR
Livets stunder flykta.
Snabba livets stunder flykta;
Som en suck vår dag vi lykta;
Som en rök vårt liv förgår.
Nyss vår dag så glansfull bräckte,
Och mot den vårt hopp vi sträckte —
Afton ren för dörren står.
Glatt som lärkornas om våren
Ljöd vår sång i ungdomsåren,
Kärlekens och hoppets säng.
Nu,är livets skörd ren bärgad,
Aftonskyn står purpurfärgad,
Bådar stilla solnedgång
Vad är vinsten av vår möda?
Månne några rosor glöda
I de spär, vår fot har nött?
Skall det mogna fram omsider
Ädla skördar, vad det lider,
Från den säd, vi kring oss strött?
Ha de sorgsna vi hugsvalat,
Hoppets ord i kärlek talat
Till de trötta, lidande?
Ha vi med de arma gråtit,
Våra fiender förlåtit,
Såsom Han, vår Mästare?
Ack, då skall till fesu ära
Livets offergärning bära
Frukt ät Gud, som ej förgår.
Ringa verk, av kärlek buret,
Där sin segerpalm har skurit
I en oförgänglig vår.
C. Björkman.
Varför så liten frukt i våra liv?
»På nytt känna vi behovet av att
lägga allt på offeraltaret, ty det är
enda vägen för oss, om vi vilja bliva
användbara i Guds rike. Ofta
undra vi: ’Varför så liten frukt i
våra liv?’ Svaret blir: ’Utan offer ingen
frukt’.» — Det är nog inte bara du
som skrev det, som känner det just
så. Många bära just på samma
tankar, och för de flesta äro de en
tärande allvarsfråga. Och därför kän-
na de, liksom du, på nytt behovet
av att få lägga allt på offeraltaret,
såsom vore detta enda vägen att få
bära frukt, användbar i Guds rike.
Min vän! Låt oss några ögonblick
tänka efter, om det då verkligen är
så, att vi utan offrande från vår sida
icke kunna användas i Guds rike.
Det är liksom kunde man höra den
trötthetens suck, som frampressas,
under det du uttalar orden. Och jag vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
