Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151 TRONS SEG RAR
På kvällens möte hade vi även’ glädjen
att ha N. Rehnman från Norrbotten för
första gången ibland oss. De övriga
vittnena voro E. Svensson, Q. Karlsson, A,
Andersson, I. Ringkvist, E. Cederholm.
JubileumMnsamlingen.
ii.
Heliga löften.
Redan när det gäller löften, givna
åt människor, är det beklämmande,
om de brytas. Ännu mera allvarligt,
för att inte säga farligt, är det att
bryta de löften man givit Gud.
Missionslöften äro heliga.
På en plats hade en församling
delvis underhållit en missionär, som helt
hastigt fick hembud. Nu hade man
en liten skuld på lokalen och tänkte
det året draga in utgiften för yttre
missionen och avbetala på skulden.
Men då reser sig en liten kvinna upp
i mötet, där frågan skulle avgöras.
Hon talar om heliga löften, givna åt
Gud. »Inte fick man draga in
missionsmedlen! Herren hade nog
någon efterträdare i beredskap».
Är det inte en vacker bild? En
liten tapper kvinna i Sverige,
kämpande för att pengar, helgade åt
Herren, användes på sitt rätta sätt!
»Sänd ditt bröd över vattnen, ty
i tidens längd får du det tillbaka.»
Många ha gått ut i frihet och
svikit sina missionslöften. Vilket är Gud
mest behagligt?
Ett oss närstående missionssällskap
firade för något år sedan sin 50-åriga
tillvaro. Man samlade då in en
jubileumsfond, som uppgick till 900.000;
målet var annars 2 miljoner. Delvis
ha de missionsmedlen använts att
understödja verksamheten eller
evange-lisera på obrutna fält. Ett
efterföl-jansvärt exempel. I Auditorium i
Stockholm hölls under den jubileums-
insamlingen ett större möte. En
förmögen missionsvän kände sig i det
mötet manad att ge — en miljon
kronor.
Hans hustru, som satt vid hans
sida, hindrade honom dock att ge den
summan. Han gav mindre. Vad
hände? — Utkommen på gatan föll hon
och bröt benet. Det var det första.
Hennes hälsa var därefter vacklande.
En tids vistelse i Italien och stora
summor till läkarvård hjälpte inte.
Det är farligt att undanhålla Gud sin
del. Vi äro endast förvaltare. Finge
Gud lösa sitt folk på denna punkt,
skulle brist i missionskassorr.a vara
en okänd sak.
Understundom »drar man sig»
kanske för att offra, därför att
predikanterna skola ha så mycket. Hörde om
en predikant, som för tre möten blev
erbjuden 75 kr. — »Nej, det minsta
jag tar är 100 kr». — Och ändå hade
han goda inkomster utom
mötesersättning. Våra missionsmedel gå till
största delen till hednaland. För
åtskilliga år sedan skulle statistik
upprättas över olika missionssällskaps
utgifter. Då anmodades också H. F:s
ordf. eller styrelse att insända
uppgifter. Enda utgiften förbundet som
sådant på den tiden hade för
hemmissionen var kassörskans lön på —
300 kronor. Tre olika gånger fick
svar sändas på den frågan. Men
evangelisternas då? Ja, någon
uppgift på deras lön kunde inte
lämnas, för någon sådan existerade inte.
Åtminstone ej i H. F:s
räkenskapsböcker. Där var den lika med noll.
Vi få tro, att de himmelska böckerna
en gång komma att uppvisa ett
annat resultat.
Mången nog undrar: »Säg, hur kan
det gå?
Ej någon lön, och pension inte få!»
Men soliga i blicken vi svara.så här:
»Lön och pension få vi där».
I s s e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
