- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
20

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själv trodde. Då skakade människonia sina
huvuden och ville i början ej ens tänka på den
styggelse, som de anade mitt ibland sig.

Men efter denna dag blev Nils grubblande
och undvek modem. För första gången i sitt liv
gick han sina egna vägar och försökte finna ut,
varför det blivit annorlunda för honom i livet
än för alla andra. Kom han ut på åkern, tog
han gärna en omväg, så att ingen kunde se
honom. Där satte han sig ned och försökte bringa
sina tankar i ordning. Han kände det svårt, att
människor skulle tala om honom sådant, som
satte en fläck på hans rykte. Ty så kände han,
att de gjorde. Och han vågade ej säga detta åt
modern. Han visste att hon skulle förakta som
en svaghet, att han frågade efter sådant, som att
vinna aktning hos andra. Men på samma gång
ömkade Nils sig över modem, emedan han satte
henne högre än allt annat på jorden, och emedan
han visste, att det onda, som sades om dem,
hår-dast skulle drabba henne. I sådan vånda gick
han och hade ingen, till vilken han kunde tala.
Var natt vid tolvtiden plägade han vakna. Då
steg han upp, klädde på sig, tände en lykta och
gick ut i stallet för att giva hästania foder och
vatten. Detta var en sed hos dem bland bönderna,
vilka voro måna om sina kreatur. Hans far hade
alltid gjort så, och Nils hade lärt detta av honom.
När han kom ut i stallet, tyckte han att Blacken
såg på honom med så underliga ögon. Nils gick
fram och strök hästen över mulen, och hästen
lade sitt huvud mot husbondens arm. Nils tyckte
sig höra, att han suckade. Då blev honom all
den vånda, han gick i, övermäktig. Han såg
sig omkring i stallet, där lågan från lyktan
flammade över spiltorna och över djuren, där det
blev så mörkt uppe under taket, och där gluggen
till höskullen gapade ned som ett stort svart hål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free