- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
47

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inga Persdotter satt stram och betraktade
sonens blivande hustru, och hon kunde icke dölja
sitt ansikte. Hon betraktade den unga kvinnan
från huvud till fot, hon såg, att hon var fyllig
och välskapad, att hennes barm var ung och
hennes höfter mjuka. Hon såg, att hennes drag
voro milda och ljusa, håret mjukt och lent, och
att hon väl kunde göra en man lycklig, vinna
och behålla hans kärlek. Allt detta såg Inga
Persdotter, medan hon tigande satt och inför den
unga kvinnan kände den ålderns vanmakt, vilken
hon fruktade. Då kunde hon icke tämja sin natur
till tystnad och ro. Allt som levde och brann inom
henne kom i uppror, och hon mindes ej längre,
hur hårt hon arbetat och stritt, för att denna
kvinna en gång som sonens hustru skulle träda
innanför hennes dörr. Utan att besinna sig reste
sig Inga Persdotter upp och gick fram till fönstret,
endast för att slippa se. Och när hon hörde
sonens långsamma steg i köket, gick hon utan
att säga ett ord förbi Elin och ut ur kammaren.
Dörren läste hon efter sig i lås, och Elin kunde
genom den stängda dörren höra, hur Nils och
den andra talade med varandra. Hon hörde också,
att Inga Persdotter höjde rösten, och att sonen
försökte tysta henne.

Länge satt Elin så ensam, och hon kände sig
rädd, som om hon setat ute på en kyrkogård
i kolmörkret. Hur länge hon satt så, visste hon
ej, men det måtte ha varit länge, ty när dörren
åter öppnades, märkte hon, att solfläckarna på
golvet hade flyttat sig. Men därute avgjordes
Elins öde, ty där gick Inga Persdotter sin son till
mötes och lade sin hand på hans arm.

»Tyst», sade hon, när hon kom ut. »Tyst
och hör på mig.»

Hon sade så, oaktat Nils ej hunnit öppna sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free