- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
49

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

passa till den ed, hon krävde, och det brott,
den innebal*.

»Svär det», sade hon, »eljest sätter jag i denna
natt eld på gården och hänger mig själv, så att
allting får ett slut. Du vet, att jag kan det, och
att jag alltid gör, som jag sagt.»

Då svor Nils den ed, hans moder krävde,
vid den evige Guden och vid sin fattiga själ. När
han gjorde så, böjde sig hans knän under honom
i skräck, och han kände det, som om han
försvurit sig åt djävulen.

Men Inga Persdotter log åt hans skräck, och
när samtalet var slut, öppnade hon lugnt dörren
till kammaren och bad den blivande sonhustrun
komma ut och dricka kaffe med sin fästman.

Sådant var det första sammanträffandet mellan
dessa tre.

I tre dagar stannade Elin på Möllinge gård,
och var dag som gick, tyckte hon, att tiden stod
stilla, och att hon själv i stum ångest ropade
efter hjälp. Men gå bort kunde hon lika litet
som låta någon av de andra ana, vad hon led.
Trygg kände hon sig först, när hon åter satt i
vagnen och var ensam med Nils. Men när
Möllinge gård försvunnit bakom backen, där
pilarna stodo i rad, sträckande sina blekgröna
grenar mot den blåa augustihimmelen, då lovade
Elin sig själv, att berodde det på henne, skulle
hon aldrig återvända. Förr ville hon skriva
avskedsbrev till dem, som kunde leva, och själv
dö för sin egen hand.

Men hela tiden tänkte dock Elin på Nils och
sade sig själv, att det gjorde henne ont om honom.
Så ensam han gått dessa dagar och så förgrämd
han sett ut. Han var en god man, det förstod
Elin, och han rådde sig icke själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free