Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, att han vill det rätta och är ense med sig
själv.
Men när lördagens afton kom, och hon skulle
fara bort från hemmet och visste, att hon aldrig
skulle få komma åter och stanna där som förr,
då greps hon av beklämning och smög sig ensam
upp på sin lilla kammare, som nu i två nätter
stått tom. Där var allt i oordning, emedan ingen
haft tid att städa där allt sedan torsdagen, då
Elin där uppe kläddes till brud. Av myrten som
blivit över från krona och krans, lågo några kvistar
och vissnade framför spegeln, och på bädden hade
Elin glömt sin flickklänning, vilken hon utbytt
mot bruddräkten. Elin tog klänningen och skulle
vika ihop den för att taga den med, men som hon
gjorde detta, blev hennes hjärta så fullt, att tårarna
började rinna. Hon satte sig ned på trästolen vid
fönstret, och hon grät så stilla och tyst, att även
om någon vant inne i rummet, skulle han dock
icke kunnat höra ett ljud. Ty hon försökte att
bekämpa gråten, och det var sällan Elin grät.
Därför kom allting så tyst. Men hela hennes
kropp skälvde, som om all den smärta hon så
länge burit på och icke förstått, nu äntligen fått
luft. Och när hon gråtit ut, såg Elin genom
fönstret, hur hösten skakade i äppelträdens kala
grenar och rasslade i trädgårdens blommor och
gräs, som länge sedan vissnat nen Då vaknade
hon till besinning om, att man kanske sökte
bruden, och att hon måste skynda sig ned. Rädd
att bli överraskad däruppe i skymningen, som
redan börjat falla, tog Elin klänningen under
armen och smög sig sakta utför trappan. Där
nere sade hon, att hon glömt sin klänning och
hämtat den. Och ingen anade, att Elin lämnat
hemmet med sorg. Ej heller sade hon det till
någon. Gillet fortfor med gamman länge, även
sedan de unga tu hade farit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
