- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
61

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle hon säga? Och hur skulle hon förklara
det? Skulle hon tala illa om sin man? Och skulle
hon utan orsak göra sina föräldrar bedrövade?
Kanske var alltsammans ingenting, och kanske
var det hon, som begärde för mycket?

Då öppnades plötsligt dörren, och Inga
Persdotter steg in. Ingen hade märkt, att hon kom,
och knacka brukade hon icke. Hon stannade ett
ögonblick i dörröppningen, och som hon stod där,
märkte Elin, att Nils’ ansikte blev ett annat. Inga
Persdotter stängde dörren efter sig, och när hon
kom, tystnade alla. Sedan hon hälsat och satt
sig, gav hon Nils en hastig blick, som hade hon
velat fråga honom om något. Så såg hon sig
forskande omkring, och man kunde se, att hon
ville veta, vad som tilldragit sig, medan hon var
borta.

»Jag är hungrig», sade hon kort till Elin. »Har
du någon mat?»

Elin skyndade sig det fortaste hon kunde att
ställa fram av maten, varav de andra nyss ätit.
Men i sin häpenhet glömde hon en rätt, som kom
att stå kvar i spisen. Därpå satte hon sig ett
stycke ifrån de andra och såg på dem.

Som hon satt där, insåg hon, att vad hon nyss
hoppats, endast var inbillning, och att vad hon
nu såg, var verkligheten. I ett nu förstod hon
detta så bittert och hårt, att smärtan i hennes bröst
åter steg upp, häftigare än förr och ville kväva
henne. Då glömde Elin, att hon icke var ensam,
glömde, var hon var, och att de andra kunde höra
och se henne. Hennes huvud sjönk ned mot
hennes bröst, och med händerna kramade mot
ansiktet, grät hon tyst och utan ljud, som hon
alltid gjorde, när hon någon gång grät.

Under gråten hörde hon dock, att det blev så
underligt stilla omkring henne. Då såg hon upp
och försökte bekämpa tårarna. Som hon gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free