- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
80

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vackra bersåer. Larsson själv var en man
med ett öppet, gott ansikte, ett prydligt helskägg
och ett par ögon, som gärna logo. Munnen log
också, och hans skratt var smittsamt friskt. En
smula halt var mannen, men det syntes knappast,
när han gick, och hans hustru hade aldrig skäl
att beklaga sig över detta lilla lyte. Ty frisk
och glad var han som hon, och man kunde se
på de båda makarna, att dem emellan var allt,
som det bör vara mellan människor, vilka funnit
varandra i kärlek.

Emellan möblerna i rummet sprang redan en
liten vacker flicka, som alltid var fin och ren,
men som modern ändå aldrig fann snygg nog,
när det kom främmande. Lilla Greta lekte med
far och mor, och föräldrarna plägade giva
varandra varjehanda kraftiga ömhetsbevis, när de
nojsade med flickan. Ty hon erinrade dem om
deras kärleks bästa tid, och när de sågo henne,
kände de sig unga och kärleksstarka.

För Elin blev det en lättnad att vila ut i
detta hem, där ingen mörk skugga störde
trevnaden, och hon sade ofta, att hade hon icke
haft Larssons att gå till, skulle hon aldrig ha
hållit ut. Hon blev också vän med mannen
liksom med hustrun, och hon förtrodde sig till dessa
sina vänner, emedan hon hos dem fann trygghet
och vila, och emedan hon ej kunde annat. För
dem berättadc hon allt, vad hon kunde berätta,
och Kerstin Larsson var henne en god väninna,
ty när Elin själv hade svårt för att tala, hjälpte
henne den andra. Hon gjorde detta, icke av
nyfikenhet för att fä veta något, utan emedan hon
själv kände sig lycklig och förnöjd, och emedan
hon icke kunde tåla att se andra lida. Allt hos
denna kvinna var nämligen icke så runt och glatt,
som det vid första ögonkastet kunde se ut.
Hennes förstånd var klarare än de flesta mäns, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free