Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trappan. I vardagsstugan stod Elin och dukade
av bordet.
»Var är Nils?» sade Inga Persdotter, utan att
hälsa.
Elin såg upp. Och all den skrämsel, som
denna kvinna ingivit henne, låg åter i hennes
hållning och blick. Inga Persdotter såg det och
kände sin kraft växa.
»Han är i stallet», sade Elin tonlöst.
Inga Persdotter vände om på tröskeln och
gick. Elin stod med handen tryckt mot bröstet
och såg efter den bortgående. Så hastigt hade
allt försiggått, att hon tyckte sig hava sett en syn.
Men Inga Persdotter gick in i stallet, och
väl inkommen stängde hon dörren om dem båda.
Nils stod därinne och skar hackelse. Han slutade
icke med sitt arbete, för att modern kom in.
I samma stund han varseblev henne, visste han,
varför hon kom.
Inga Persdotter satte sig ned på halmen, som
låg i en spilta, och såg på sonen.
»Du har bråttom i dag», sade hon till sist.
»Låt mig vara», sade Nils. »Jag har så.»
Inga Persdotter teg en stund. Så sade hon:
»Jag vill bara låta dig veta, att nu bär jag
det inte längre. I morgon skall hon vara
härifrån.»
Nils släppte sitt arbete och stirrade på modern.
»I morgon?» sade han endast.
Han kunde icke förstå, att det var så nära.
»Varför i morgon?»
»Därför att jag lider inte att vänta längre.
Blir det inte i natt, kan jag det aldrig.»
Det var skumt i stallet, sedan dörren blivit
låst. Och som Inga Persdotter satt, kunde Nils
ej se hennes ansikte. Men han hörde varje ord,
hon sade, och allt motstånd inom honom var som
kvävt och borta. Den lugna, säkra rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
