Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem. Men så gärna hon ville, vågade hon dock
ej spärra dörren för tre av bygdens mest ansedda
män och låta dem lämna gården med oförrättat
ärende. Därför visade hon dem själv vägen till
salen, där Elin låg. Men sedan hon så gjort,
gick hon tillbaka in i vardagsstugan och sade till
Nils:
»Nu börja snokarna komma. Men här finna
de intet.»
Nils såg vrett på modern och svarade:
»Vet du det?»
Allt sedan den natt, då han slog Elin, hatade
Nils modern och blygdes över sig själv, att han
ej vågade visa det öppet.
Men de tre männen stodo tysta framför Elins
lik. De veko undan linningen på hennes svepning
och sågo alla den röda randen, vilken gick runt
om hennes hals. I tigande fasa stodo de så, och
ingen behövde säga något till den andre. Ty
alla visste de, att kamraterna tänkte: »Detta har
icke gått rätt till.» De stodo där länge, och de
skälvde så, att ingen av dessa härdade män, som
sett livet och kände det, kunde tala.
»Arma kvinna!» sade skolläraren till sist.
Och den gamle mannen darrade på rösten.
Så bemannade han sig, och en stund senare
gingo alla tre ut ur den dödas rum och stannade
i vardagsstugan hos Nils Tufvesson och hans
moder.
Där blev det skolläraren som förde ordet.
Han sade dem, att här kunde ingen begravning
ske, förrän läkare hade undersökt den döda och
givit sitt intyg. Eljest skulle onda rykten
uppkomma, och han tillade, att sådana rykten voro
redan i svang. Så såg han på de båda andra
kamraterna. Och dessa nickade bifall och sade
sig vara av samma mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
