- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
180

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom. Och med händerna slutna mot ansiktet,
vände han sig om och vacklade ut genom dörren,
stönande som en människa i sin högsta nöd.

Med vidöppna ögon stirrade Inga Persdotter
på sonen och förstod, att han hade glömt henne.
Hon kunde icke längre fånga hans blick. Och
när han försvann genom dörren, störtade hon
fram för att följa honom.

Men Ola Persson ställde sig i hennes väg.

»Du stannar här», sade han myndigt.

Hela hans gestalt skalv av fasa och
spänning. Men dock gick han stilla fram till Elins
kista och lade sakta duken på dess plats över
dotterns ansikte.

»Vile du i frid!» sade han. »Här är i dag
icke tid till flere böner.»

Därmed gick han hastigt ut ur rummet, och
de båda männen följde honom under tystnad.

Ute på gården satt Nils med händerna för
ansiktet och grät högt. Nu visste han, att hans
stund var kommen, och att han icke längre kunde
kämpa emot. Ty Gud själv hade talat och
fördrivit djävulen, som förut gått osynlig vid hans
sida.

Han såg upp, när han hörde svärfadern
nalkas, och om han vågat, skulle han kastat sig
på knä och omfamnat den kommandes knän. Nu
strömmade blott tårarna över hans ansikte, och
det låg en så omåttlig förtvivlan över hela hans
uppsyn och gestalt, att de tre männen rördes
och knappast vågade gå fram.

Till sist lade dock Ola Persson sin hand på
hans skuldra och frågade:

»Vill du bekänna nu, Nils, och lätta ditt
samvete?»

»Ja», sade Nils, »ja, jag har slagit henne.
Jag är hennes mördare.»

Det fanns blott en redig tanke i hans huvud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free