Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla prästgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Det ideal som en prästfamilj, sådan jag minns den,
hade att jämföra sig med och sträva mot, skapade na-
turligtvis en inre spänning hos var och en som tog det
på allvar. Det kostade också mänskliga offer att hålla
den höga standard som ett sådant ideal krävde. Det
kunde uppstå sammanbiten pliktrutin utan inre genom-
lysning av villighet och glädje. Men fulländad var denna
livsform, i den mån man kan använda det uttrycket om
skröpliga människors verk och den var byggd på en
grandios livsåskådning, uttryckt i den ofta använda psal-
men: »Låt vår lampas olja brinna, när du dömer värl-
den vid. Låt vår levnad så förrinna, denna korta vand-
ringstid, att du oss av sorgens dal, värdes till din fröjde-
sal och vårt rätta hemvist föra att oss evigt salig-
göra.»
Ordet fulländad är valt med avsikt, ty det uttrycker
att en tillfällig form fått det för den högsta möjliga ut-
trycket och måste slås sönder. Denna livsstil var ska-
pad av en man som anammat den luterska tolkningen
av den kristna tron som absolut visshet, den likare efter
vilken människor mättes, det prov genom vilket de blev
saliga eller föll igenom till evig fördömelse.
Här förstärkte den patriarkala, den prästerliga och
den lärda auktoriteten varandra till ett maktkomplex,
och valet för omgivningen stod mellan att helt ge sin
vilja fången, att lyda med resignation eller att trotsa.
För barn vilkas lydnadsprov var lätta och som inte
hade några anledningar till trots, var livet i en sådan
prästgård underbart. I varje detalj var det reglerat efter
beprövad sed. Det föreföll aldrig att finnas någon tve-
kan hos högsta myndigheterna om vad som i varje si-
tuation var riktigt och nödvändigt. De andliga och
världsliga bruken var anpassade efter varandra, kyrko-
årets och de husliga sysslornas rytm var fullkomligt na-
turligt samstämda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
