Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hurrarop stego de ankomna främlingarne, i synnerhet
kvinnorna med frukt och bakelser, ombord, hvarest
de genast omringades från alla sidor.
Hans trängde sig fram bland de främsta och
lyckades till mycket högt pris komma i besittning af
några apelsiner, hvilkas söta, uppfriskande saft han
med stor begärlighet insög. Fördjupad i denna
angenäma sysselsättning, fick han i trängseln plötsligt en
häftig stöt i magen, och då han ovillkorligen måste
med handen taga åt det smärtande stället, blef han i
detsamma till sin förskräckelse varse, att man stulit
hans guldur tillsammans med den tunga urkedjan af
guld.
»Tjufvar! tjufvar!» ropade han och störtade sig
rasande på en fint klädd herre, som gifvit honom
knuffen och nu skyndsamt sökte dölja sig i trängseln
af människor. Hans grep honom i rockkragen och
fasthöll honom. Främlingen vände sig lugnt om och
visade en ytterst likgiltig min, som om ingenting alls
förekommit.
»Hvad vill ni mig, min herre?» frågade han kallt.
»Var god och släpp min krage! Jag skall inte springa
ifrån er här på skeppet. Men hvad önskar ni
egentligen?»
»Ni liar stulit min klocka och min kedja, herre!»
skrek Hans vred. »Hit med den, annars släpar jag
er till kaptenen, som nog skall skaffa mig rätt!»
En mängd folk både af skeppets passagerare och
främlingar hade vid den högljudda trätan dragit sig
dit och samlat sig omkring dem båda.
»Är då denna människa förryckt?» frågade herrn
de omkringstående, syftande på Hans. »Han beskyller
mig för att vara en tjuf, att hafva bestulit honom, då
jag ju ej har varit i den ringaste beröring med honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
