- Project Runeberg -  Två berättelser /
88

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tornas slog ned ögonen för främlingens skarpa,
genomträngande blick, och en hastig rodnad flög öfver,
hans kinder.

»Nu måste jag bedja! Banna ej min stackars gosse!»
tog modern till ordet. »Det är inte hans fel, att han
hittills ej kunnat finna någon utkomst. Sökt därefter
har han länge, oförtrutet och i redligaste afsikt. Men
öfverallt blir han afvisad, då han hvarken förstår
engelska eller franska. Nu tigger han för mig, det
enda han kan göra för sin moder, och jag vet endast
alltför väl, att det hårdaste arbete vore honom kärare
än att anropa obarmhärtiga människors förbarmande.»

»Men huru kunden I också vara så dåraktiga att
utan kunskap i de härstädes brukliga språken lämna
hembygden och komma hit?» sade främlingen i en något
mindre hård ton.

»Vi kunde ju inte veta», svarade modern, »allt det
sorgliga och förskräckliga, som vi skulle få utstå
under öfverresan. Guds hand har hvilat tung öfver oss;
alla våra förhoppningar, som vi trodde så säkert
grundade, har han låtit komma på skam och bragt oss till
eländets yttersta rand. Väl må jag kalla vårt öde
hårdt, men jag knorrar i alla fall icke mot Gud utan
böjer mig ödmjukt för hans outgrundliga rådslut.»

»Men, bästa fru, hvad är det då för ondt, som
vederfarits er?» frågade främlingen med något
deltagande.

»Ack, min herre», blef svaret, »så sorgligt det än är,
låter det likväl berätta sig med få ord. Vi lämnade vårt
hem för att undgå revolutionens stormar, om hvilka
ni väl hört talas. Min käre man sålde sin lilla
landtegendom, och vi gingo ombord i Bremen för att fara
till New Orleans. Hitkomna hade vi för afsikt att
uppsöka min mans broder, som redan för fjorton eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free