Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken, att man snart skulle komma till guldlandet
där man rikligen kunde ta skadan igen för den
nödtvungna försakelsen ombord.
Längre och längre gick färden framåt, vinden var
alltjämt förunderligt gynnsam, och mot aftonen på
tredje dagen uppdök vid horisonten en mörk rand,
som af besättningen hälsades med ogement jubel. Det
var Californiens kust, som utbredde sig för deras
glädjestrålande blickar och snart glänste i den nedgående
solens ljus såsom en lyckobådande gyllene strimma.
»Hvilken skada», utropade Burke, då solen sjunkit
ned under horisonten, »hvilken skada, att vi inte nu
ha så mycket som några droppar rom att dricka en
skål för vårt Dorado!»
»Ja, skada, skada!» suckade ett par andra törstiga
strupar med en så vemodig skakning på hufvudet, att
Tomas kände ett innerligt medlidande med dem, efter
hvad det syntes.
»Ehuru det egentligen ingenting tjänar till,
kamrater, skall jag likväl ännu en gång stiga ned i rummet
och se mig om efter något att dricka», sade han.
»Den snälle pojken», sade Hans och Peter, »fastän
hans möda nog blir förgäfves, ty värr!»
Omkring tio minuter kunde ha gått, och
matroserna tänkte ej vidare på Tomas, då denne plötsligt
med ett högt hurra åter störtade upp på däcket.
»Hurra!» ropade han ännu en gång, under det hans
ansikte formligen strålade af förtjusning. »Hurra,
kamrater! Ett stort fat konjak ligger ännu där nere!
Jag fann det gömdt i en vrå under gammal segelduk.
Kom och hjälp mig att få upp fatet, ty ensam är jag
ej i stånd därtill.»
Ȁr det sant, verkligen sant? Konjak? Ett helt
fat? Du ljuger, Tomas!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
